Timrå IK

mikenomad: Ja, måndagsmatchen blir kukviktig. Mot Almtuna måste vi kunna stå oss. Ny nollning och utvisningsbonanza, så...ja. Då börjar det bli sobrilläge.

Hursom, nu blir det intressant. Hur hanterar man en sån här överkörning i laget? Finns något för varje spelare och ledare att dra lärdom av.

Jag ser faktiskt fram emot kommande matcher mer än vad jag gjorde inför aftonens premiär. Nu är det igång, nu har vi fått ett antal bitchslapar. Bring it on. Dags att ta spjärn från botten och trycka oss uppåt.

Bragd-Birger: Femtioen matcher kvar, så resonerar jag i alla fall. Och även om det finns en sida av mig som minns avancemanget till Elitserien med allt vad det innebar, och hoppas på att få uppleva detsamma inom en snar framtid, så har jag en mer sansad sida också.

Jag vet att den här säsongen kommer att bli tuff för Timrå. Laget är ungt, ekonomin är svag och hockeyfebern bland folk i allmänhet är inte kraftigare än lätt halsont och en stor snorkråka i näsan.

I sådana stunder är det skönt att ändå ha sin bålögda sida att falla tillbaka på. För i min patetiska lilla hockeyvärld är Timrå fortfarande uppstickaren - laget som ingen räknat med som kan vara med att utmana. Tro på drömmar, var naiv, det är det som håller oss vid liv.

Nu kan Jason Voorhees gå lös med macheten på den här mardrömspremiären - vad kan vara med passande fredag den 13:e? Vi kan se framåt, mot en match mot Almtuna där tre poäng inte borde vara någon omöjlighet. Sedan kommer en ny hemmamatch och då ska jag vara på plats.

Då blir det seger. Ett febrilt ryckande i lilltån indikerar det.

Hockeysäsongen - here we go!

Bragd-Birger: Håller med, fast för att kunna ta spjärn mot botten krävs att vi har nått den och har fotfäste. Är inte så säker på att så är fallet.