Knylan: Det där verkar vara det nya svarta härinne. Allt är misär, och vi är den fattigaste, resurssvagaste och mest syndeli-synd-om-klubben i svensk hockey. Att vi har en lagbudget som står sig rätt väl i en allsvensk jämförelse är helt ointressant. Det är ändå så mycket mer synd om oss än någon annan räkmackeförening.
Jag tror på Timrå. Det här kommer att bli bra. Så här en knapp månad in i den allsvenska tillvaron tycker jag att det känns över förväntan. Den här säsongen sanerar vi, landar. Förändringar i den sporstliga ledningen (= mindre one man show av Nubben) är enbart positivt (andas Skarin. Det är min åsikt, lev med det).
Folk kommer att återvända när de senaste säsongernas unkna, deprimerande loser-luft vädrats ut. Det kommer att ta lite tid. Vissa påstår att det aldrig kommer att kunna bli som förr eftersom hallen ligger där den ligger. Löjligt. Men en passande snuttefilt att ligga och ynka under, eftersom man då alltid har något att skylla på. Arvet efter TJ.
Nej, Timrå kommer att komma igen. Hur och i vilken form är oklart. Klart är att dagens giganter inte säkert är morgondagens. Det gäller också förlorarna. För inte så många säsonger sen pratade man om De Fyra Stora (FBK, LHC, HV och VF) som genom sin särklassighet skulle döda serien. Då spelade Skellet i Allsvenskan. Löven konkade. Luleå var menlösa. Nu sladdar HV och FBK, Frölunda letar identitet, Luleå har byggt ett topplag genom briljant och kostnadseffektivt arbete. Skellefteå är regerande mästare och supermakt. Timrå spöar Löven efter straffar i Allsvenskan.
Jag ser framtiden an med tillförsikt. Vi har det vi har, och det gäller att göra det bästa av det. Se vår särprägel, försöka att optimera de resurser vi har. Hitta en nisch. En sådan hade vi, tidigare. Förädlingsfabrik och Dr Frankensteins för slumrande hockeykarriärer. Det höll länge. Ända tills vår stomme (Carlsson, Lind, Matthiasson, Styf, Casselståhl osv) försvann och inte kunde ersättas. Då blev det kortsiktigare byggen, med större krav på fullpottar i rekryteringarna. Vilket Nubben skötte med den äran, ett tag. Men sånt håller inte i längden. Inte när man är en klubb som Timrå. Om det hade blivit maximal sportslig framgång (finaler, guld) hade sitsen blivit en annan. Då hade det kunnat rullat på. Men icke. Nu gasades det när soppan började sina, sen bromsades det försent...och tog tvärstopp.
Gjort är gjort. Den vägen är provad och bevisat icke farbar. Nu laddar vi om och hittar en ny. Det k o m m e r att gå. Men det är inte Nubben som ska styra på den trippen. Det känns helt självklart, och jag tror inte att föreningen tänker annorlunda. Nytt och fräscht. Inte säkert bättre, men annorlunda.
Nej men det tar sig. Bättre insikt där tycker jag. Men alltså arenaläget! *host host* Hua. Och någon grej till, som dock har ältats i all oändlighet. Hua.
Jag tycker det här laget är mer intressant än någonsin tidigare att följa. Älskar det här unga, nya Timrå.
Så därför. Börja lev om på ståplats, kamrater. Det är inte bara laget som ska utvecklas. Även publiken.
· 
Knylan: Det där verkar vara det nya svarta härinne. Allt är misär, och vi är den fattigaste, resurssvagaste och mest syndeli-synd-om-klubben i svensk hockey. Att vi har en lagbudget som står sig rätt väl i en allsvensk jämförelse är helt ointressant. Det är ändå så mycket mer synd om oss än någon annan räkmackeförening.
Jag tror på Timrå. Det här kommer att bli bra. Så här en knapp månad in i den allsvenska tillvaron tycker jag att det känns över förväntan. Den här säsongen sanerar vi, landar. Förändringar i den sporstliga ledningen (= mindre one man show av Nubben) är enbart positivt (andas Skarin. Det är min åsikt, lev med det).
Folk kommer att återvända när de senaste säsongernas unkna, deprimerande loser-luft vädrats ut. Det kommer att ta lite tid. Vissa påstår att det aldrig kommer att kunna bli som förr eftersom hallen ligger där den ligger. Löjligt. Men en passande snuttefilt att ligga och ynka under, eftersom man då alltid har något att skylla på. Arvet efter TJ.
Nej, Timrå kommer att komma igen. Hur och i vilken form är oklart. Klart är att dagens giganter inte säkert är morgondagens. Det gäller också förlorarna. För inte så många säsonger sen pratade man om De Fyra Stora (FBK, LHC, HV och VF) som genom sin särklassighet skulle döda serien. Då spelade Skellet i Allsvenskan. Löven konkade. Luleå var menlösa. Nu sladdar HV och FBK, Frölunda letar identitet, Luleå har byggt ett topplag genom briljant och kostnadseffektivt arbete. Skellefteå är regerande mästare och supermakt. Timrå spöar Löven efter straffar i Allsvenskan.
Jag ser framtiden an med tillförsikt. Vi har det vi har, och det gäller att göra det bästa av det. Se vår särprägel, försöka att optimera de resurser vi har. Hitta en nisch. En sådan hade vi, tidigare. Förädlingsfabrik och Dr Frankensteins för slumrande hockeykarriärer. Det höll länge. Ända tills vår stomme (Carlsson, Lind, Matthiasson, Styf, Casselståhl osv) försvann och inte kunde ersättas. Då blev det kortsiktigare byggen, med större krav på fullpottar i rekryteringarna. Vilket Nubben skötte med den äran, ett tag. Men sånt håller inte i längden. Inte när man är en klubb som Timrå. Om det hade blivit maximal sportslig framgång (finaler, guld) hade sitsen blivit en annan. Då hade det kunnat rullat på. Men icke. Nu gasades det när soppan började sina, sen bromsades det försent...och tog tvärstopp.
Gjort är gjort. Den vägen är provad och bevisat icke farbar. Nu laddar vi om och hittar en ny. Det k o m m e r att gå. Men det är inte Nubben som ska styra på den trippen. Det känns helt självklart, och jag tror inte att föreningen tänker annorlunda. Nytt och fräscht. Inte säkert bättre, men annorlunda.