Det mesta är sagt. Det var som att åka känslomässig berg & dalbana, med den skillnaden att vagnhelvetet verkade ha fastnat i startläget. Men det tog sig... Jag vill också passa på att hylla El Maco. Här sitter vi, en ganska ansenlig mängd Stockholmssupportrar, med stort hjärta för vårt Timrå. Visst det var en mardrömsinledning som kan sänka den mest optimistiska själ, men när den mexikanska hamburgaren dök upp efter första perioden lyckades han väcka liv i gamnackarna och klacken blev till just en klack. Tack Maco!