DJ Hemp: Den matchen "såg" jag via sms-rapporter när jag satt på bio. The Royal Tennenbaums. Borde jag nog se om, tror den fick fina rescensioner men jag har ju inte en aning, jag tittade ner i en nokiadisplay istället.
Farsan var där och blev så förbannad på någar stöddiga leksingar på sittplatserna bakom honom att han åkte hem (typ för första gången någonsin) när det blev 4-1. Han var väl framme i Kovland precis när vi kvitterade. Han hade gärna stått kvar och jublat in the face of those leksingar istället för att sitta i bilen på uppfarten och lyssna på straffar.
Den filmen har jag också sett. Med Gene Hackman bland annat. Tyvärr har det blivit jävel med VHS-bandet nu, men skit samma.
Hur som helst brukar jag inte ha en realistisk möjlighet att ta mig hem på egen hand när jag är i Timrå. Är så att säga bussberoende. Och det har visat sig vara ett riktigt trumfkort vid flera tillfällen. Vid ställningen 1-4 mot Leksand var det ju bara baren som gällde. För att bli så full som möjligt och bara tömma och glömma. Mina vänner på besök från Sthlm höll med. Så där, genom fönsterglaset från kortsidan när den ännu hette Timrå Isstadion, fick vi bevittna en av lagets mäktigaste vändningar i modern tid. 5-4 efter straffar. Kapanen togs ut två gånger och Mathiasson blev Kung. Jaji!
El Maco: Fan, har nästan exakt samma story. Pratade i telefon med farsan som svärande var på väg ut ur arenan när Timrå gjorde 2-4. Försökte övertala honom att gå tillbaka, men han vägrade. Strax därpå var det jubel igen, men då var han utanför. Sista minutrarna satt vi i telefon, han på parkeringen och jag långt ute någonstans på...adelsö?. När vi fattade att Peltomaa kvitterat med tre sekunder kvar...ah. Ett svårslaget far/son-ögonblick. Sen Matthiassons straff på det.
Fan, så många ljuva timråminnen man ändå har. Och fler lär det bli.
El Maco: undra om jag inte måste suttit nära din far den matchen för jag hade också ett gäng dryga leksingar bakom mej då.
Jag stannade dock kvar så du kan meddela din far att dessa kaxiga leksingar satt där med tom apatisk blick när matchen var över. ... en av dom var väääääldigt upprörd...... jag o brorsan kännde oss rätt nöjda av se förändringen hos dessa tidigare så kaxiga individer.
El Maco: Den där matchen hemsöker mig fortfarande. Vi lämnade arenan när det var 10 min kvar. Fanns ingenting... ingenting... som tydde på nån förändring. Bedrövligt. Vi for hem till Härnta...satte på Radiosporten och fick höra allt live.
När vi var vid Midlanda o det stod 3-4 övervägde vi att vända men det skulle aldrig gå... trodde vi. Jag tackar fortfarande min klasskompis Ulrikas älskade man för vändningen på rinken. Jag satt i bilen vid Bye rast när vi vann. Sen dess lämnar jag aldrig en arena innan slutsignalen går.
· · 
DJ Hemp: Den matchen "såg" jag via sms-rapporter när jag satt på bio. The Royal Tennenbaums. Borde jag nog se om, tror den fick fina rescensioner men jag har ju inte en aning, jag tittade ner i en nokiadisplay istället.
Farsan var där och blev så förbannad på någar stöddiga leksingar på sittplatserna bakom honom att han åkte hem (typ för första gången någonsin) när det blev 4-1. Han var väl framme i Kovland precis när vi kvitterade. Han hade gärna stått kvar och jublat in the face of those leksingar istället för att sitta i bilen på uppfarten och lyssna på straffar.