Såg Timrå någon sporadisk gång under 70-talet. Hade väl en 4 mil till lada. Minns mest att det var svettigt och vattnig korv. Men det var något som bet sig fast. Minns att Lill Strimma dog och att det berörde mig då alla pratade om det. Därefter vidtog en längre TIK-dvala. ST-Hockey missade jag helt då jag flyttade söderut runt 84... Allt brakade igång när Timrå återtog namnet Timrå IK.
TIK-Bergslagen grundades runt 96-97 av mig och "Kungsörs-Daniel" som växt upp ett slagskott från tallarnas rikets sal. Vi var fanatiker och drog runt på märkliga resor tillsammans med diverse rödvita TIK-supportrar i förskingringen. Tranås, hockeybildsmannen under läktarna i Nyköping, Arboga med hönsnät i stället för plexi... Listan kan göras lång. Jag har bott på ett stengolv i hallen (på söder) hemma hos självaste DJ Hemp. Givetvis med en rödvit matchtröja som underlag... Minns inte om vi åt eller drack frukost?
Slog en gång vad om att cykla från där nationalsången skrev till Curres Grill i Sundsvall om Timrå gick upp i Elitserien. Jobbigt men kul att ta sig ca 45 mil iklädd TIK-tröja. Vi blev omskrivna lite här och där. Detta har fostrat ett supporterskap som aldrig kommer att gå ur.
Nu är jag en gammal trött gubbe som givetvis fått mina båda långtbortistanfödda söner att bli TIK-are! När den som nu kallas 25-åringen fyllde 10 fick han en VIK-tröja av sin morbror. Den brände vi under sektliknande former på bakgården;)
Och snart börjar en ny säsong. Vi står startklara! FORZA TIMRÅ!!!
Många underbara inlägg om hur man blev TIK-frälst, inte minst ditt. Jag minns också den där gången hemma på Södermalm i Stockholm. Bodde i en ganska så sunkig lägenhet som jag betalade inte mindre än 5 000 kr i hyra för. Jag antar att vi frukostade med Hönökaka och Explorer. Det var min huvudsakliga föda på den tiden. En jävligt fin tid för övrigt. Då var min dotter inte mer än ca fyra år. Nu är hon 18 bast och bor i Saratoga, Kalifornien. Undrar just vad den välbärgade staden har för riktnummer? Jag har misslyckats med mycket här i livet, men jag är ganska säker på att alla våra bilresor till e.on arena fick henne att bli en inbiten TIK-are till slut. Det gillar jag.
Juste med en bortaseger mot Björklöven efter straffar förresten...
Blev TIK:are i själ och hjärta på Peckas tid. Gick då på högstadiet i Stöde, och därifrån gick det buss till varje hemmamatch vilket naturligtvis utnyttjades ihop med ett antal polare. Matchen tillbringades tryckt mot plexit bakom målet nedanför nuvarande hemmastå. Minns speciellt matcherna mot Bajen och vårt hatobjekt nr 1 - Christian Due-Boje. För att inte glömma när Bulla fick pucken och svepte över isen, eller Smedberg med sina magiska kroppisar. Favoriterna var naturligtvis Pecka och så Henrik Sandström.
Smokey: Själv blev jag timfåfrälst säsongen 01-02 var då typ 12 bast. Det var tack vare min farfar som jag fattade tycke för detta lag. Han missade aldrig en match och stod troget i hemmastå. Har nämnt honom här förut. Runo taxischauffören :) Jag Hade aldrig sett laget live eller så. Utan den enda skymt utav laget i mitt hjärta, fick bli Via hockeykväll som gick på torsdagarna då. Satt som fastklistrad kan man säga. :) inför säsongen 02-03 så hade man hunnit bli smått fantast och lärt sig alla nyförvärv. Kommer ihåg att jag spelade landhockey på gatan utanför och skulle alltid vara nordgren eller Krykov. Den sistnämde hade coolast namn så han var val man väl mest :p som den yngling man är så har man väl inte varit med om så mycket motgångar med laget. Förut nedflyttning :( Att skaffa sig ett nytt lag att heja på i SHL går liksom inte. En gång frälst alltid frälst ;)
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
Såg Timrå någon sporadisk gång under 70-talet. Hade väl en 4 mil till lada. Minns mest att det var svettigt och vattnig korv. Men det var något som bet sig fast. Minns att Lill Strimma dog och att det berörde mig då alla pratade om det. Därefter vidtog en längre TIK-dvala. ST-Hockey missade jag helt då jag flyttade söderut runt 84... Allt brakade igång när Timrå återtog namnet Timrå IK.
TIK-Bergslagen grundades runt 96-97 av mig och "Kungsörs-Daniel" som växt upp ett slagskott från tallarnas rikets sal. Vi var fanatiker och drog runt på märkliga resor tillsammans med diverse rödvita TIK-supportrar i förskingringen. Tranås, hockeybildsmannen under läktarna i Nyköping, Arboga med hönsnät i stället för plexi... Listan kan göras lång. Jag har bott på ett stengolv i hallen (på söder) hemma hos självaste DJ Hemp. Givetvis med en rödvit matchtröja som underlag... Minns inte om vi åt eller drack frukost?
Slog en gång vad om att cykla från där nationalsången skrev till Curres Grill i Sundsvall om Timrå gick upp i Elitserien. Jobbigt men kul att ta sig ca 45 mil iklädd TIK-tröja. Vi blev omskrivna lite här och där. Detta har fostrat ett supporterskap som aldrig kommer att gå ur.
Nu är jag en gammal trött gubbe som givetvis fått mina båda långtbortistanfödda söner att bli TIK-are! När den som nu kallas 25-åringen fyllde 10 fick han en VIK-tröja av sin morbror. Den brände vi under sektliknande former på bakgården;)
Och snart börjar en ny säsong. Vi står startklara! FORZA TIMRÅ!!!
Redigerad kommentar