Såg Timrå någon sporadisk gång under 70-talet. Hade väl en 4 mil till lada. Minns mest att det var svettigt och vattnig korv. Men det var något som bet sig fast. Minns att Lill Strimma dog och att det berörde mig då alla pratade om det. Därefter vidtog en längre TIK-dvala. ST-Hockey missade jag helt då jag flyttade söderut runt 84... Allt brakade igång när Timrå återtog namnet Timrå IK.
TIK-Bergslagen grundades runt 96-97 av mig och "Kungsörs-Daniel" som växt upp ett slagskott från tallarnas rikets sal. Vi var fanatiker och drog runt på märkliga resor tillsammans med diverse rödvita TIK-supportrar i förskingringen. Tranås, hockeybildsmannen under läktarna i Nyköping, Arboga med hönsnät i stället för plexi... Listan kan göras lång. Jag har bott på ett stengolv i hallen (på söder) hemma hos självaste DJ Hemp. Givetvis med en rödvit matchtröja som underlag... Minns inte om vi åt eller drack frukost?
Slog en gång vad om att cykla från där nationalsången skrev till Curres Grill i Sundsvall om Timrå gick upp i Elitserien. Jobbigt men kul att ta sig ca 45 mil iklädd TIK-tröja. Vi blev omskrivna lite här och där. Detta har fostrat ett supporterskap som aldrig kommer att gå ur.
Nu är jag en gammal trött gubbe som givetvis fått mina båda långtbortistanfödda söner att bli TIK-are! När den som nu kallas 25-åringen fyllde 10 fick han en VIK-tröja av sin morbror. Den brände vi under sektliknande former på bakgården;)
Och snart börjar en ny säsong. Vi står startklara! FORZA TIMRÅ!!!
Redigerad kommentar
MOBILT
· · 
Jag blev Timråsupporter den säsong då kanske minst personer blivit det; 1994/95. Pappa tog med mig och en klasskompis på ST Hockey-Björklöven, hösten -94. Matchen tror jag slutade 0-1. Jag fick berättat och läste sedan en del om Timrå IK:s historia, och ganska snart var jag fast. Säsongen efter, då Timrå IK var tillbaka, var det en fantastisk upplevelse att se nära 3 000 åskådare på plats i premiären mot Boden.