JobbaPuck: Det kan knappast skada att ge Ogge chansen i Powerplay i ett par matcher. Gjorde som sagt 14 mål under sin första säsong då han hade en offensiv roll när Roffe coachade laget. Han hade förmågan att kliva fram och sätta puckarna vid rätt tillfälle. Nu var det länge sedan jag var in och kollade statistiken på Swehockey. Men om jag minns rätt så var 7 av 14 mål Gwg. Game winning goal.
Självklart ska man inte stirra sig blind på statistik. I synnerhet inte när den är ett par år gammal. Men han gjorde även 50 mål på sina tre sista säsonger i Sundsvall. Så han har definitivt visat att dom 14 målen han gjorde för 2 säsonger sedan inte var någon slump och att han endast hade en riktigt lyckad säsong.
Men coacher har väl ofta sina favoriter i laget. Medans vissa andra spelare inte alls får den roll, förtroende och speltid som dom förtjänar.
Ni minns säkert Emil Pettersson under Roffes ledning? När han fick speltid så var han verkligen en frisk fläkt och sett till den speltid han hade så var det nog faktiskt riktigt starkt gjort att skrapa ihop 14 poäng.
Visst var han lite på glid till Finska SM-Liigan till och med efter säsongen? Sedan när det blev klart att Roffe inte blev kvar som coach och det blev klart med Roger Forsberg istället så var han inte sen med att signa på nytt kontrakt.
Givetvis helt rätt beslut från både klubben och Emils sida. Emil slog igenom och belönades med SHL-kontrakt innan säsongen var över medans vi fick behålla spelaren som blev lagets poängkung.
Lite synd givetvis att han valde just Modo. Sedan blev det även som jag förutspådde att han skulle hamna i säsongens första och enda svacka när SHL-kontraktet var signerat.
Men bortsett från slutet av säsongen då han faktiskt kunde se lite loj ut emellanåt så gjorde han en riktigt bra säsong rakt igenom.
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
Gjorde som sagt 14 mål under sin första säsong då han hade en offensiv roll när Roffe coachade laget. Han hade förmågan att kliva fram och sätta puckarna vid rätt tillfälle. Nu var det länge sedan jag var in och kollade statistiken på Swehockey. Men om jag minns rätt så var 7 av 14 mål Gwg. Game winning goal.
Självklart ska man inte stirra sig blind på statistik. I synnerhet inte när den är ett par år gammal. Men han gjorde även 50 mål på sina tre sista säsonger i Sundsvall. Så han har definitivt visat att dom 14 målen han gjorde för 2 säsonger sedan inte var någon slump och att han endast hade en riktigt lyckad säsong.
Men coacher har väl ofta sina favoriter i laget. Medans vissa andra spelare inte alls får den roll, förtroende och speltid som dom förtjänar.
Ni minns säkert Emil Pettersson under Roffes ledning? När han fick speltid så var han verkligen en frisk fläkt och sett till den speltid han hade så var det nog faktiskt riktigt starkt gjort att skrapa ihop 14 poäng.
Visst var han lite på glid till Finska SM-Liigan till och med efter säsongen? Sedan när det blev klart att Roffe inte blev kvar som coach och det blev klart med Roger Forsberg istället så var han inte sen med att signa på nytt kontrakt.
Givetvis helt rätt beslut från både klubben och Emils sida. Emil slog igenom och belönades med SHL-kontrakt innan säsongen var över medans vi fick behålla spelaren som blev lagets poängkung.
Lite synd givetvis att han valde just Modo. Sedan blev det även som jag förutspådde att han skulle hamna i säsongens första och enda svacka när SHL-kontraktet var signerat.
Men bortsett från slutet av säsongen då han faktiskt kunde se lite loj ut emellanåt så gjorde han en riktigt bra säsong rakt igenom.