Knylan: Trist att höra angående Algot. Samtidigt så är han ju faktiskt endast 16 år och förstaårsjunior ännu så det finns givetvis gott om tid att få karriären på rätt spår igen. Det är alltid väldigt kul med juniorer som kommer upp och etablerar sig i A-laget. Sedan vilken moderklubb spelaren har är ingenting som jag bryr mig speciellt mycket om. Men absolut, det är klart att det är lite extra kul om det är en spelare som har gått hela den långa vägen från skridskoskolan upp till A-laget.
Man kan väl konstatera att det inte alltid blir som man tror när det gäller unga spelare i juniorlagen. Hur det blir för Algot låter jag vara osagt men jag hoppas givetvis att han får ordning på karriären och tar sig upp till A-laget.
Om vi går tillbaka ca 10 år i tiden så minns jag såklart att 88-kullen sågs som extremt lovande och att Oscar Johansson, Eric Moe, Christopher Erixon och Joakim Sjödin var spelarna som skulle bli etablerade elitseriespelare i Timrå.
Jag gillar verkligen OJ men han kan väl inte anses hålla mer än hyffsad allsvensk klass och då är han spelaren ur den nämnda kvartetten som blev den bästa hockeyspelaren i vuxen ålder.
Erik Gustafsson har väl vid fler än ett tillfälle nämnt att en av huvudanledningarna till att han flyttade över till USA efter studenten var att han inte var särskilt aktuell för A-laget då Eric Moe och Sebastian Erixon gick före. Jag kan såklart komma ihåg fel med tanke på alla åren som har passerat men såvitt jag minns så stod även Joakim Sjödin högre upp i hierakin än Gustafsson.
När vi kommer till 89-kullen i Timrå så var det väl Daniel Back och Tommy Lindholm som var dom två stora framtidslöftena som man hörde talas om tidigt då bägge två fick spela med U-16 och U-17 landslaget.
Både Back och Lindholm valde sedan att sticka till Frölunda och när just Daniel Back lämnade kom istället en okänd Sebastian Erixon fram och tog Daniel Backs plats som underåring i J20-laget och gick från att vara en i mängden av okända juniorspelare till att göra debut i A-laget och spela U-18 VM samma säsong.
Corvo: Först en "Faktareglering": Sebastian Erixon fick chansen istället för Erik Gustafsson som tackade nej till att spela i A-laget utifrån att det skulle äventyra hans möjlighet att spela på college. Gustafsson är född sent på året och utvecklades senare än Moe och Sjödin som du nämnde. Sådant betyder mer än man tror. Både Elias P och Dahlén var inga superhögt ansedda talanger på riksnivå i U16 och i början av U17 heller t ex.
När det gäller Algot Landin spelade han i J20-lagets första PP i helgen (som enda back till Elias, Dahlén, Sirén och Kalte) som lagets yngsta spelare så han är absolut en spännande talang. Däremot är den två år äldre Marcus Hardegård före i kön till A-laget. Hardegård som haft en skadedrabbad säsong men som besitter både storlek och skicklighet. Lär spela med A-laget nästa säsong om inget oförutsett händer.
När det gäller att ha koll på juniorerna överlag så finns det goda möjligheter för det oavsett var ni bor. Skaffa ett konto på Live Arena så stödjer ni även Timrå IK.
Sundsvalls kommun väger i sociala medier som en parameter i val av sponsring. Jämför man tabellen med följare så har Timrå drygt 11000 följare på fejjan och drygt 3000 på twitter. Jag använder inte Insta så där får någon annan fylla på.
Min bild är att vi hade fler följare än Giffarna när vi var kvar i högsta serien men de har pinnat på sedan vi åkte ur.
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
Man kan väl konstatera att det inte alltid blir som man tror när det gäller unga spelare i juniorlagen. Hur det blir för Algot låter jag vara osagt men jag hoppas givetvis att han får ordning på karriären och tar sig upp till A-laget.
Om vi går tillbaka ca 10 år i tiden så minns jag såklart att 88-kullen sågs som extremt lovande och att Oscar Johansson, Eric Moe, Christopher Erixon och Joakim Sjödin var spelarna som skulle bli etablerade elitseriespelare i Timrå.
Jag gillar verkligen OJ men han kan väl inte anses hålla mer än hyffsad allsvensk klass och då är han spelaren ur den nämnda kvartetten som blev den bästa hockeyspelaren i vuxen ålder.
Erik Gustafsson har väl vid fler än ett tillfälle nämnt att en av huvudanledningarna till att han flyttade över till USA efter studenten var att han inte var särskilt aktuell för A-laget då Eric Moe och Sebastian Erixon gick före. Jag kan såklart komma ihåg fel med tanke på alla åren som har passerat men såvitt jag minns så stod även Joakim Sjödin högre upp i hierakin än Gustafsson.
När vi kommer till 89-kullen i Timrå så var det väl Daniel Back och Tommy Lindholm som var dom två stora framtidslöftena som man hörde talas om tidigt då bägge två fick spela med U-16 och U-17 landslaget.
Både Back och Lindholm valde sedan att sticka till Frölunda och när just Daniel Back lämnade kom istället en okänd Sebastian Erixon fram och tog Daniel Backs plats som underåring i J20-laget och gick från att vara en i mängden av okända juniorspelare till att göra debut i A-laget och spela U-18 VM samma säsong.