JanneH: jag sportlovade i Järvsö och försökte övertyga min sydsvenska fru med dålig koll på inlandsgeografi om att Leksand inte var någon större omväg när man ska till Stockholm. Kunde ha gått men föll på någon teknikalitet om skoldag på måndag och att vi inte kunde åka från matchen 18 och hinna hem i tid. Nästa gång ska jag säga att en match bara är 60 minuter och se om hon synar.
Vilken otroligt skön seger igår. Jag hade tyvärr inte tid att följa matchen men man kan konstatera att Timrå IK är tillbaka. Tillbaka på planen, tillbaka i kvällspressen och tillbaka till de stora matcherna. Kanske även tillbaka hos det stora flertalet fans som lidit de senaste åren. Kan tänkas att det sprids mycket glädje runt kaffeborden på många arbetsplatser här i regionen som kan omvandlas till mer sponsorpengar till nästa säsong. Kanske kan vi våga lägga de mörka tiderna bakom oss och bara blicka framåt och uppåt. Det finns en ocean av uppdämd positiv energi i varje Timrå IK supporter som längtar efter att komma ut. Vi får se hur långt den här säsongen tar oss men för mig så var Leksandskrossen den stora vändpunkten och slutet på mitt lidande. Matchen var symbolisk då mitt lidande på sätt oc0h vis började med Leksandsförnedringen i kvalserien. Jag har haft en bubblande glad känsla i kroppen sedan jag såg slutresultatet och det sitter fortfarande i. Tacka hockeygudarna för Timrå IK!
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· · 
