Per HApps: Det handlar om tålamod och åter tålamod. Att bygga rätt och konsekvent i alla led, precis som nu görs. Med rätt medflyt och kloka satsningar kan vi hitta tillbaka till fornstora dar. Men det sker inte över en natt. Inte ens från en säsong till en annan.
Häromåret satt jag på en parkering utanför City Gross och grät som ett barn. Timrå IK hade precis haft presskonferens via radion och meddelat att klubben lever vidare. Det kan vara mitt lyckligaste Timråminne. På nåt vis. Det är inte länge sen, vi har rest oss likt fågeln Fenix. Inte som nån örnjävel.
1995 fick vi en rejäl boost av att namnet Timrå IK togs tillbaka. Minns att man fick ett utskick i brevlådan med texten ”Timrå IK is back!”. Detta återuppväckte mitt intresse, även om jag samma år flyttade åter till Sthlm. Vi gick rätt långt den säsongen och redan våren 1996 var det ”lapp på luckan” (5 500) när vi mötte elitserielaget Rögle BK i Play Off.
Nu finns inte detta nyhetens behag längre, men för min del kan jag tänka mig att intresset blir större bland gemene man om vi är med och slåss om en SHL-plats på allvar nu i vår. Med detta menar jag alltså inte att vi hamnar på undre halvan i något Meca Hockey Race, utan att vi tar oss till en helt avgörande matchserie om en plats i högsta ligan. Hur det än slutar där tänker jag mig att folk återigen får upp ögonen ordentligt och känner att ”fan, nu är vi med på riktigt igen!”.
I t ex Björklövens fall kan det kanske handla om att man har varit rejält under isen i många år, men nu är att räkna med igen. Lite av nyhetens behag med andra ord. Dessutom ligger arenan någorlunda centralt i den numera ganska stora och expansiva staden i Umeå.
Det där med Hockeybussarna är en god idé, men om man bor lite halvlångt ifrån t ex Navet får man vara beredd att ”offra” bra många timmar de kvällar som det bjuds på hockey i NHK Arena. Ja, praktiskt taget hela kvällar. Det tar faktiskt en hel del på krafterna.
Tack för ordet. : )
P.S. Allt hänger inte riktigt samman i ovanstående text, men jag hoppas att andemeningen går fram likafullt. D.S.
Det handlar om tålamod och åter tålamod. Att bygga rätt och konsekvent i alla led, precis som nu görs. Med rätt medflyt och kloka satsningar kan vi hitta tillbaka till fornstora dar. Men det sker inte över en natt. Inte ens från en säsong till en annan.
Häromåret satt jag på en parkering utanför City Gross och grät som ett barn. Timrå IK hade precis haft presskonferens via radion och meddelat att klubben lever vidare. Det kan vara mitt lyckligaste Timråminne. På nåt vis.
Det är inte länge sen, vi har rest oss likt fågeln Fenix. Inte som nån örnjävel.