1995 fick vi en rejäl boost av att namnet Timrå IK togs tillbaka. Minns att man fick ett utskick i brevlådan med texten ”Timrå IK is back!”. Detta återuppväckte mitt intresse, även om jag samma år flyttade åter till Sthlm. Vi gick rätt långt den säsongen och redan våren 1996 var det ”lapp på luckan” (5 500) när vi mötte elitserielaget Rögle BK i Play Off.
Nu finns inte detta nyhetens behag längre, men för min del kan jag tänka mig att intresset blir större bland gemene man om vi är med och slåss om en SHL-plats på allvar nu i vår. Med detta menar jag alltså inte att vi hamnar på undre halvan i något Meca Hockey Race, utan att vi tar oss till en helt avgörande matchserie om en plats i högsta ligan. Hur det än slutar där tänker jag mig att folk återigen får upp ögonen ordentligt och känner att ”fan, nu är vi med på riktigt igen!”.
I t ex Björklövens fall kan det kanske handla om att man har varit rejält under isen i många år, men nu är att räkna med igen. Lite av nyhetens behag med andra ord. Dessutom ligger arenan någorlunda centralt i den numera ganska stora och expansiva staden i Umeå.
Det där med Hockeybussarna är en god idé, men om man bor lite halvlångt ifrån t ex Navet får man vara beredd att ”offra” bra många timmar de kvällar som det bjuds på hockey i NHK Arena. Ja, praktiskt taget hela kvällar. Det tar faktiskt en hel del på krafterna.
Tack för ordet. : )
P.S. Allt hänger inte riktigt samman i ovanstående text, men jag hoppas att andemeningen går fram likafullt. D.S.
DJ Hemp: Arenans placering har säkert betydelse idag när varje match kan avnjutas i TV-soffan el på lokal. Vad gäller både Löven och Läxand så tror jag även historia spelar in. Vad vi än tycker har båda dessa lag en stoltare historia än oss. Visst, vi vill gärna framhålla storhetstiden för nåt decennium sedan. Men vad det handlade om var några få år med semi som främsta placering. Det samt ett SM-silver från forntiden är vad vi kan skryta med. Vi har aldrig varit ett storlag på riktigt. Ovan nämnda lag har båda SM-guld. I Läxands fall kan man dessutom lägga till supportrar som närmast gjort det till en sport i sig att stötta i nöd.
· 
Kloka synpunkter.
1995 fick vi en rejäl boost av att namnet Timrå IK togs tillbaka. Minns att man fick ett utskick i brevlådan med texten ”Timrå IK is back!”. Detta återuppväckte mitt intresse, även om jag samma år flyttade åter till Sthlm. Vi gick rätt långt den säsongen och redan våren 1996 var det ”lapp på luckan” (5 500) när vi mötte elitserielaget Rögle BK i Play Off.
Nu finns inte detta nyhetens behag längre, men för min del kan jag tänka mig att intresset blir större bland gemene man om vi är med och slåss om en SHL-plats på allvar nu i vår. Med detta menar jag alltså inte att vi hamnar på undre halvan i något Meca Hockey Race, utan att vi tar oss till en helt avgörande matchserie om en plats i högsta ligan. Hur det än slutar där tänker jag mig att folk återigen får upp ögonen ordentligt och känner att ”fan, nu är vi med på riktigt igen!”.
I t ex Björklövens fall kan det kanske handla om att man har varit rejält under isen i många år, men nu är att räkna med igen. Lite av nyhetens behag med andra ord. Dessutom ligger arenan någorlunda centralt i den numera ganska stora och expansiva staden i Umeå.
Det där med Hockeybussarna är en god idé, men om man bor lite halvlångt ifrån t ex Navet får man vara beredd att ”offra” bra många timmar de kvällar som det bjuds på hockey i NHK Arena. Ja, praktiskt taget hela kvällar. Det tar faktiskt en hel del på krafterna.
Tack för ordet. : )
P.S. Allt hänger inte riktigt samman i ovanstående text, men jag hoppas att andemeningen går fram likafullt. D.S.