sargad: Eftersom Jonte verkar vara initiativtagare till resesponsringen av spelarna samt att det kan vara hans sista match på mkt länge i Timråtröjan hoppas jag nedresta supportrar uppmärksammar honom lite extra.
Det här är inte kört på något sätt. Svårt? Oh yes. Svårt-så-in-i-helvete-att-vi-behöver-ett-mirakel? Förmodligen yes där med. Men omöjligt? Hell no.
Som sagts, vi har varit i samma läge förut fast omvänt. Då skulle vi bara knyta ihop säcken, men fick precis all jävulskap och marginaler mot oss. Godkända målvakts-interfearences, lossnade skridskoskenor...you name it. Vips stod det 3-4 i matcher och ingen fattade någonting. Mer än att hockeygudarna av någon outgrundlig anledning lagt sina äckliga fingrar emellan.
Nu står vi med ryggarna mot stupet, och en hel armé framför oss. Inga fler livlinor. Inga fler möjligheter att backa och tveka. Det enda som återstår är strid. Varje byte, varje situation. Beslutsamhet, desperation.
Det är situationer som dessa som föder hjältar. Som skapar framtida, eviga legender. Det händer inte ofta, nästan aldrig. Men det sker.
Inga tankar på konsekvenser nu, utan enbart fullt fokus på nästa match. Den kan vi - eller i a f timråspelarna - påverka. Jobba hårdare än khk. Åk mer skridsko än khk. Skjut mer än khk. Offra er mer än khk. Tacklas mer än khk. BRINN mer än khk.
Jag förväntar mig ett totalfokuserat, dödsföraktande Timrå i morrn. En rödvit, enad front som bestämt sig för att gå i clinch med själva Djävulen himself.
Det är inte omöjligt. Det borde inte gå, men: det K A N fanimej gå.
Nej, ingen seger idag. Inga poäng. Jävligt surt. Ja, en del har svackor. Men det finns attityd. Det finns en riktning. Som Svensson säger efter matchen, det vore skönt med tre poäng på lördag, men ännu viktigare är prestationen.
Jag känner ingen större oro. Det här är mitt lag. Jag ser det.
· 
