Det här är inte kört på något sätt. Svårt? Oh yes. Svårt-så-in-i-helvete-att-vi-behöver-ett-mirakel? Förmodligen yes där med. Men omöjligt? Hell no.
Som sagts, vi har varit i samma läge förut fast omvänt. Då skulle vi bara knyta ihop säcken, men fick precis all jävulskap och marginaler mot oss. Godkända målvakts-interfearences, lossnade skridskoskenor...you name it. Vips stod det 3-4 i matcher och ingen fattade någonting. Mer än att hockeygudarna av någon outgrundlig anledning lagt sina äckliga fingrar emellan.
Nu står vi med ryggarna mot stupet, och en hel armé framför oss. Inga fler livlinor. Inga fler möjligheter att backa och tveka. Det enda som återstår är strid. Varje byte, varje situation. Beslutsamhet, desperation.
Det är situationer som dessa som föder hjältar. Som skapar framtida, eviga legender. Det händer inte ofta, nästan aldrig. Men det sker.
Inga tankar på konsekvenser nu, utan enbart fullt fokus på nästa match. Den kan vi - eller i a f timråspelarna - påverka. Jobba hårdare än khk. Åk mer skridsko än khk. Skjut mer än khk. Offra er mer än khk. Tacklas mer än khk. BRINN mer än khk.
Jag förväntar mig ett totalfokuserat, dödsföraktande Timrå i morrn. En rödvit, enad front som bestämt sig för att gå i clinch med själva Djävulen himself.
Det är inte omöjligt. Det borde inte gå, men: det K A N fanimej gå.
Går ej och vända när man bara har en kjed som producera flera måste kliva fram och sära för helvete på Jonsson låt han spela med Olofsson Gallo.Sätt in Parks Westin och bänka Fröknarna Boyes o Berglund som inte har ett rätt just nu. Måste prova nått nu inget att förlora måste bara agera nu sista chansen att inte bli en farmar klubb for ever
· 
· 
Som sagts, vi har varit i samma läge förut fast omvänt. Då skulle vi bara knyta ihop säcken, men fick precis all jävulskap och marginaler mot oss. Godkända målvakts-interfearences, lossnade skridskoskenor...you name it. Vips stod det 3-4 i matcher och ingen fattade någonting. Mer än att hockeygudarna av någon outgrundlig anledning lagt sina äckliga fingrar emellan.
Nu står vi med ryggarna mot stupet, och en hel armé framför oss. Inga fler livlinor. Inga fler möjligheter att backa och tveka. Det enda som återstår är strid. Varje byte, varje situation. Beslutsamhet, desperation.
Det är situationer som dessa som föder hjältar. Som skapar framtida, eviga legender. Det händer inte ofta, nästan aldrig. Men det sker.
Inga tankar på konsekvenser nu, utan enbart fullt fokus på nästa match. Den kan vi - eller i a f timråspelarna - påverka. Jobba hårdare än khk. Åk mer skridsko än khk. Skjut mer än khk. Offra er mer än khk. Tacklas mer än khk. BRINN mer än khk.
Jag förväntar mig ett totalfokuserat, dödsföraktande Timrå i morrn. En rödvit, enad front som bestämt sig för att gå i clinch med själva Djävulen himself.
Det är inte omöjligt. Det borde inte gå, men: det K A N fanimej gå.