Fin artikel om en riktig hjälte och hårding i Timrå IK.
Tänk att jag fick chansen att vara med och spela fotboll på en gräsmatta (med fyra solstolar i plast som målstolpar) hemma hos ”Bulla” när laget det året hade inkilningsfest för årets spelare och en massa annat löst folk.
Jag blev med i ett av lagen. Den flintskallige Kalle Koskinen var i det andra laget.
Det blev hårdare och hårdare. Zäta klev av för att han var rädd för skador då han skulle resa vidare till Detroit.
Publiken skvätte öl och skrek. Koskinen kom fri och jag körde en perfekt glidtackling. Bollen bort. Även Koskinen som försvann in i några trädgårdsbuskar.
Alla skrattade hysteriskt. Koskinen kom ut med gräs på flinten.
Vi fortsatte spela.
Fattade ingenting. PANG! NÅGON JÄVEL KÖRDE IN EN PANSARBIL PÅ GRÄSMATTAN! Och på mig... Jag låg i gräset helt utslagen och stirrade upp i det blå. Kalle Koskinen tittade flinande ner på mig.
Jag försökte säga något svammel om att snälla Koskinen, det där var inte snällt typ...
Han stirrade med ögon man aldrig glömmer och väste:
-Jag är inte Koskinen, jag är TONY ADAMS!
Konsensus är att några öl på en lagfest kan ge en märklig supporterstory. Och att man ska hålla sig på sin nivå. Annars gör det riktigt ont:)
Har ni några bra TIK-storys på lager?
Så här i deppiga tider kan det behövas något som livat upp.
The great one: Tycker och tycker....lagets ambitioner och tro på sig själva är en sak, inte att sammanblandas av utomståendes (som jag) bedömning av dess kvalitéer jämfört med övriga lag i serien. Tycker du att vårt spelarmaterial står sig väl mot nåt annat lag än möjligen Mora? Det gör inte jag. Inte på förhand och jag tycker så här långt att jag inte har anledning att ändra den uppfattningen. Men laget får som sagt mer än gärna motbevisa mig.
· 
Hoppas inte laget tycker lika som dig... Vi kan ju inte ge upp på förhand. Vi har häng på play in med seriens yngsta trupp. Vi måste börja våga tro!