Timrå IK

mikenomad: Vad är en "lallare"?

Kan du beskriva det? Du skriver att du inte tillhör "lallarna". Vad menar du? En realist? Vad betyder det? Att Inge Hammarström inte kan påverka precis det här anfallet som laget i rödvita dräkter med ett stort TIMRÅ på bröstet just genomför?

Förklara det för mig. Jag förstår inte. Men skulle gärna förstå varför jag kallas "lallare"?

Och att nostalgi och romantik ofta står högre i kurs än verklighetsuppfattning? Vad betyder det?

Att Timrå IK:s historia inte har med resultatet att göra?

Jag har åkt på timråmatcher i över 30 år. Jag har lidid. Jag har älskat. Jag har svurit. Jag har slagit vad. Ställt mig i vinterdis iklädd timråtröja vid en avkroksväg 60 mil bort med tummen ute för att hinna till nedsläpp 8 timmar senare i Timrå. Hann fram. Vann 50 spänn från en björklövensupporter som inte trodde jag skulle klara att lifta till Timrå. Gjorde det inte för pengarna. Jag har haft perioder när jag tagit bilen och åkt 45 mil enkel resa för att se årets första hemmamatch uppe i Timrå. Kollat klart och åkt hem igen då jag skulle jobba dagen efter. Jag har varit hardcore enligt en del.

Mitt lag har aldrig vunnit SM-guld. Är brynäsare lyckligare för att dom aldrig åkt ur högsta serien? Är dom "lallare" eller realister? Men historien och nostalgin... Funderar om det inte är den som är kittet och magin i supporterskapet?

Jag har åkt på semester mitt i sommaren under 90-talet i en röd t-shirt med ett fett TIMRÅ IK på bröstet. Okända människor har kommit fram och börjat prata hockey i Småland, Skåne och på andra platser. Timrå väckte och väcker fortfarande uppmärksamhet. Är jag en "lallare" då?

Nu börjar jag bli en gubbe.Det trodde jag aldrig. Men så är det. Jag minns med vemod när tjejer i Karlskoga, Nyköping, Gävle, Huddinge och Göteborg bjöd oss TIK:are på efterfester bara för att vi var så "jävla mycket rätta virket" och snyggast i hockeysverige. Men jag hade fan hellre vunnit ett SM-guld, även om en del gävlebrudar var sjukt snygga. Där är jag avundsjuk på en del andra klubbar det kan jag erkänna;)

Jag tycker med ålderns framfart att ståplats börjar bli stökigt. Rätta virket högljudda och spelet så jävla mycket snabbare. Men jag kommer att dö som stolt timråsupporter. Och spelar man, eller har man spelat, tränat eller varit ledare i Timrå IK, då har de flesta en plats i mitt hjärta. Felpassningar eller NHL-hjältar. Alla behövs för att magin ska uppstå.

Och jag förstår nog till och med "realisternas" frustration. Och jag respekterar faktiskt er fanatism. Men ibland brinner det till. För oss alla. "lallare" eller inte.

Här har ni näven! En och en kan vi spy ner en back eller tränares misstag, storlekar, PP och domarinsatser...

Men tillsammans kan vi uträtta stordåd! Det är den enda sanningen.