Kan du beskriva det? Du skriver att du inte tillhör "lallarna". Vad menar du? En realist? Vad betyder det? Att Inge Hammarström inte kan påverka precis det här anfallet som laget i rödvita dräkter med ett stort TIMRÅ på bröstet just genomför?
Förklara det för mig. Jag förstår inte. Men skulle gärna förstå varför jag kallas "lallare"?
Och att nostalgi och romantik ofta står högre i kurs än verklighetsuppfattning? Vad betyder det?
Att Timrå IK:s historia inte har med resultatet att göra?
Jag har åkt på timråmatcher i över 30 år. Jag har lidid. Jag har älskat. Jag har svurit. Jag har slagit vad. Ställt mig i vinterdis iklädd timråtröja vid en avkroksväg 60 mil bort med tummen ute för att hinna till nedsläpp 8 timmar senare i Timrå. Hann fram. Vann 50 spänn från en björklövensupporter som inte trodde jag skulle klara att lifta till Timrå. Gjorde det inte för pengarna. Jag har haft perioder när jag tagit bilen och åkt 45 mil enkel resa för att se årets första hemmamatch uppe i Timrå. Kollat klart och åkt hem igen då jag skulle jobba dagen efter. Jag har varit hardcore enligt en del.
Mitt lag har aldrig vunnit SM-guld. Är brynäsare lyckligare för att dom aldrig åkt ur högsta serien? Är dom "lallare" eller realister? Men historien och nostalgin... Funderar om det inte är den som är kittet och magin i supporterskapet?
Jag har åkt på semester mitt i sommaren under 90-talet i en röd t-shirt med ett fett TIMRÅ IK på bröstet. Okända människor har kommit fram och börjat prata hockey i Småland, Skåne och på andra platser. Timrå väckte och väcker fortfarande uppmärksamhet. Är jag en "lallare" då?
Nu börjar jag bli en gubbe.Det trodde jag aldrig. Men så är det. Jag minns med vemod när tjejer i Karlskoga, Nyköping, Gävle, Huddinge och Göteborg bjöd oss TIK:are på efterfester bara för att vi var så "jävla mycket rätta virket" och snyggast i hockeysverige. Men jag hade fan hellre vunnit ett SM-guld, även om en del gävlebrudar var sjukt snygga. Där är jag avundsjuk på en del andra klubbar det kan jag erkänna;)
Jag tycker med ålderns framfart att ståplats börjar bli stökigt. Rätta virket högljudda och spelet så jävla mycket snabbare. Men jag kommer att dö som stolt timråsupporter. Och spelar man, eller har man spelat, tränat eller varit ledare i Timrå IK, då har de flesta en plats i mitt hjärta. Felpassningar eller NHL-hjältar. Alla behövs för att magin ska uppstå.
Och jag förstår nog till och med "realisternas" frustration. Och jag respekterar faktiskt er fanatism. Men ibland brinner det till. För oss alla. "lallare" eller inte.
Här har ni näven! En och en kan vi spy ner en back eller tränares misstag, storlekar, PP och domarinsatser...
Men tillsammans kan vi uträtta stordåd! Det är den enda sanningen.
Smokey: Om du tänker efter så tror jag nog du förstår vad Nomaden menar med det han säger. Det är många som spytt galla här på Timrå då det gått dåligt. Även jag..man skäms lite efteråt för man vet ju att killarna gör sitt bästa på isen. Man blir frustrerad för man vill så gärna och mycket att det ska gå bra för laget och är livrädd för att åka ur. (alla fall jag) Dom som spytt galla har (även jag) har vart lika snabba på att hylla Timrå och deras spel då det vart en kämpaseger som igår. Det hör till att brinna till på sitt lag då det går dåligt. Människans natur. Och spelarna och ledarna ska ha press på sig. Dom är proffs och tjänar fan så bra med pengar och vi supporters betalar dyrt för att dessa hjältar ska få hålla på med det dom älskar mest. Att spela hockey!! Visst fan har vi supporter rätt att få skälla lite då och då? Jag kräver allt av spelarna oavsett om dom spelar i HA el i SHL. Om laget är byggt för HA eller ej. Nu är vi i SHL och jag tror att spelarna och ledarna mår bra av att känna att vi supporters är passionerade. Man svär och blir förbannad på laget, man svär och blir förbannad på nån här på HS. Alla vi som är här är ju bröder egentligen som har samma passion för en sak. Det är lätt det blir hett då. Vi är olika och tycker och tänker inte alltid samma sak. Sånt är livet, sån är människan. ! Nu gruppkram och jag tror gårdagensmatch vart en jävla turboboost för laget att nu jävlar, VI kan vi också. Vi är Timrå IK.
· 
Kan du beskriva det? Du skriver att du inte tillhör "lallarna". Vad menar du? En realist? Vad betyder det? Att Inge Hammarström inte kan påverka precis det här anfallet som laget i rödvita dräkter med ett stort TIMRÅ på bröstet just genomför?
Förklara det för mig. Jag förstår inte. Men skulle gärna förstå varför jag kallas "lallare"?
Och att nostalgi och romantik ofta står högre i kurs än verklighetsuppfattning? Vad betyder det?
Att Timrå IK:s historia inte har med resultatet att göra?
Jag har åkt på timråmatcher i över 30 år. Jag har lidid. Jag har älskat. Jag har svurit. Jag har slagit vad. Ställt mig i vinterdis iklädd timråtröja vid en avkroksväg 60 mil bort med tummen ute för att hinna till nedsläpp 8 timmar senare i Timrå. Hann fram. Vann 50 spänn från en björklövensupporter som inte trodde jag skulle klara att lifta till Timrå. Gjorde det inte för pengarna. Jag har haft perioder när jag tagit bilen och åkt 45 mil enkel resa för att se årets första hemmamatch uppe i Timrå. Kollat klart och åkt hem igen då jag skulle jobba dagen efter. Jag har varit hardcore enligt en del.
Mitt lag har aldrig vunnit SM-guld. Är brynäsare lyckligare för att dom aldrig åkt ur högsta serien? Är dom "lallare" eller realister? Men historien och nostalgin... Funderar om det inte är den som är kittet och magin i supporterskapet?
Jag har åkt på semester mitt i sommaren under 90-talet i en röd t-shirt med ett fett TIMRÅ IK på bröstet. Okända människor har kommit fram och börjat prata hockey i Småland, Skåne och på andra platser. Timrå väckte och väcker fortfarande uppmärksamhet. Är jag en "lallare" då?
Nu börjar jag bli en gubbe.Det trodde jag aldrig. Men så är det. Jag minns med vemod när tjejer i Karlskoga, Nyköping, Gävle, Huddinge och Göteborg bjöd oss TIK:are på efterfester bara för att vi var så "jävla mycket rätta virket" och snyggast i hockeysverige. Men jag hade fan hellre vunnit ett SM-guld, även om en del gävlebrudar var sjukt snygga. Där är jag avundsjuk på en del andra klubbar det kan jag erkänna;)
Jag tycker med ålderns framfart att ståplats börjar bli stökigt. Rätta virket högljudda och spelet så jävla mycket snabbare. Men jag kommer att dö som stolt timråsupporter. Och spelar man, eller har man spelat, tränat eller varit ledare i Timrå IK, då har de flesta en plats i mitt hjärta. Felpassningar eller NHL-hjältar. Alla behövs för att magin ska uppstå.
Och jag förstår nog till och med "realisternas" frustration. Och jag respekterar faktiskt er fanatism. Men ibland brinner det till. För oss alla. "lallare" eller inte.
Här har ni näven! En och en kan vi spy ner en back eller tränares misstag, storlekar, PP och domarinsatser...
Men tillsammans kan vi uträtta stordåd! Det är den enda sanningen.