kallekoskinen99: Kan väl tycka att framförallt varumärket Timrå IK skulle behöva byggas på nytt.
att gå från ett erkänt norrländskt skridskostarkt helvete till att vara nån form av elithockey-sorgebarn, som det bara är synd om; det är ju en varumärkeskris som heter duga.
Timrå IK som förening måste stå för något som genomsyrar hela organisationen.
Och vill man då inte att den bilden ska vara offerkofta-på. Då kan man exempelvis inte ha en huvudtränare som fäller tårar i liveintervjuer om hur orättvisa och osnälla visselväktarna är. Oavsett hur jävligt det än må kännas, för det är inte vad Timrå står för (får man hoppas).
Där skulle jag börja, det gäller både det sportsliga och det organisatoriska.
TIK-Lund: Du har helt rätt! I svallvågorna efter den ekonomiska krisen som Nollan m fl lyckades undvika så har allting varit eftersatt och det började redan innan vi åkte ur. De hade en bra marknadsavdelning där de blev tvungna att släppa de bästa som hade bra betalt och ordna en billigare mer slimmad och kraftigt bantad organisation. Tyvärr är de kvar där än idag och det är ju inget konstigt de har inte haft möjlighet att skaffa sig en större kostym än. Därför är ju fortsatt SHL spel så viktigt o nödvändigt för att bygga upp något bra igen. Men det är nu man måste våga tänka utanför ramen. Lägg ner det där med att vara lillebror eller kusinen från landet. Vad vill Timrå IK. Ska vi mäta oss med de bästa måste de visa att det är dit vi vill. Juniorsidan måste bli bättre för att locka hit talanger. Ledarsidan i A-laget måste utvecklas. Vi är nu det enda laget i SHL som inte har 3 tränare. Samma gäller för marknadsidan. Rinkside club m.m Det gäller att hitta rätt personer som brinner för föreningen och gärna med bra kontakter i näringslivet. Det är inte lätt men det kan gå.....
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
att gå från ett erkänt norrländskt skridskostarkt helvete till att vara nån form av elithockey-sorgebarn, som det bara är synd om; det är ju en varumärkeskris som heter duga.
Timrå IK som förening måste stå för något som genomsyrar hela organisationen.
Och vill man då inte att den bilden ska vara offerkofta-på. Då kan man exempelvis inte ha en huvudtränare som fäller tårar i liveintervjuer om hur orättvisa och osnälla visselväktarna är.
Oavsett hur jävligt det än må kännas, för det är inte vad Timrå står för (får man hoppas).
Där skulle jag börja, det gäller både det sportsliga och det organisatoriska.