Hat är tydligen olika för olika människor. För mig är hat bland det vackraste som finns. Hat gör mig taggad, hat gör mig driven. Det betyder inte att jag springer runt och slåss och vevar i periodpauserna för det.
Morsan hejar på Löven, pappa på Brynäs och min farbror på Leksand. Vi älskar att vi hatar varandra för det. Hat inom sport bör inte klassas som något fult. Tycker man det så får man absolut tycka det men ingen har rätt att bestämma hur någon annan känner inför ett ORD. För det är just det det är, ett ord.
Jag älskar hat, för mig är det viktigt. Låt mig och alla andra som tycker det tycka det.
Mitt barn ska få lära sig att hata Sundsvall och Modo. Inge snack.
Det jag stör mig på är att många kan stå och hoppa på en annan spelare personligen med diverse glåpord för att sen leka polis när någon skriker hata Modo.
Som någon annan sa, jag hatar inte spelarna i Modo eller deras fans, nåja inte nämnvärt i alla fall. Men jag hatar föreningen Modo. Och det kommer jag alltid att göra. Och spelar Skarin den melodin i högtalarna som vi sjunger att vi hatar Modo till så kommer jag sjunga med i den oavsett hur gammal jag blir och oavsett hur mycket andra klagar på det.
Ett luddigt inlägg jag vet, men ni kanske förstår eller så gör ni inte det.
nectis: Mycket social--rättvisa-krigare här inne. Folk som sitter vid tangentbordet och försöker vinna onödiga argument, istället för att vinna i det verkliga livet. (Framgång & prestationer)
Jag litar ofta mer på en person som har fiender, än någon som inte har det. Det betyder att jag vet att en person har regler som den står för, istället för någon som följer strömmen och irrationellt grupptänk. Att en man står för något.
Kom ihåg att i forntida samhällen (när folk inte gömde sig bakom ett tangentbord och försökte få highscore på den som kan vinna med ord istället för handlingar), så var det vanligt att man inte hedrade personer baserat på om de vann eller förlorade, men om de hade modet att slåss i rätt situationer för rätt saker. Om det var en feg, eller modig handling. Det var inte baserat på utgången.
Ta upp någon kampsport eller lyft vikter och jag slår vad om att du inte kommer ha energi att slösa på onödigt tangentbordsbråk. Det märks på en gång vilka av alla er som är ute och krossar det själva, och de som är mer engagerad i vad andra sysslar med och deras drama istället för att vara själv-fokuserad och fokuserad på resultat.
Jag länkar en bra artikel som visar hur den mest intoleranta minoriteten får resultat och sin vilja igenom i grupper. Detta kallas Minoritetsregeln, det är den intoleranta minoriteten som styr i grupper, inte majoriteten (som många tror). Det är på riktigt så här det går till i det verkliga livet. Det är oftast en illusion att majoriteten har någon som helst påverkan på hur beslut tas när det kommer till stora grupper. Ställ dig själv frågan skulle du stå bakom att bannlysa yttrandefrihet till ett politisk parti som har som uppdrag att bannlysa yttrandefrihet?
"This large payoff from stubborn courage is not just in the military. The entire growth of society, whether economic or moral, comes from a small number of people"
"The minority rule will show us how it all it takes is a small number of intolerant virtuous people with skin in the game, in the form of courage, for society to function properly."
“Never doubt that a small group of thoughtful citizens can change the world. Indeed, it is the only thing that ever has.” — Margaret Mead
Favoritarenor (och inte): Bortasektionen enda skamfläcken? Ja om man enbart ser till hockeyupplevelsen för samtliga kanske. Och då är jag definitivt med. Som jag konstaterat, då är SCA svårslagen. Jag har ju som bekant andra synpunkter också men för huvudsyftet, se hockey, har vi en topparena!
· 
screenshot20241122-061117.png
Morsan hejar på Löven, pappa på Brynäs och min farbror på Leksand. Vi älskar att vi hatar varandra för det. Hat inom sport bör inte klassas som något fult. Tycker man det så får man absolut tycka det men ingen har rätt att bestämma hur någon annan känner inför ett ORD. För det är just det det är, ett ord.
Jag älskar hat, för mig är det viktigt. Låt mig och alla andra som tycker det tycka det.
Mitt barn ska få lära sig att hata Sundsvall och Modo. Inge snack.
Det jag stör mig på är att många kan stå och hoppa på en annan spelare personligen med diverse glåpord för att sen leka polis när någon skriker hata Modo.
Som någon annan sa, jag hatar inte spelarna i Modo eller deras fans, nåja inte nämnvärt i alla fall. Men jag hatar föreningen Modo. Och det kommer jag alltid att göra. Och spelar Skarin den melodin i högtalarna som vi sjunger att vi hatar Modo till så kommer jag sjunga med i den oavsett hur gammal jag blir och oavsett hur mycket andra klagar på det.
Ett luddigt inlägg jag vet, men ni kanske förstår eller så gör ni inte det.
Kärlek, hat och respekt.