Nu skriver inte jag så våldsamt mycket här längre men dagen till ära så skulle jag vilja ge mitt synsätt på vissa av ämnena som behandlas härinne.
Vad gäller utlåningen av Nielsen så kan jag inte riktigt förstå varför det blir sådana protester. Att unga spelare går in och överpresterar långt över sin förmåga i enskilda matcher är inget ovanligt alls, likaså med try-out spelare för att sedan återgå till ett normalläge när väl vardagen gör sitt intåg. Att spelare står för enskilda "makalösa" insatser under en begränsad tid är absolut ingen direkt indikation på "potential" utan allt som oftast ett resultat av ultimata förutsättningar som är orealistiska att fabricera över tid.
Med detta sagt så säger jag inte att Nisse inte kommer kunna bli en bra back på sikt, däremot kommer han inte komma upp i den nivån vi såg i kvalet förra våren och det finns absolut inget motbevisar detta med undantag för minnet om ovan nämnda "epok". Speltid och sedermera utlåning är helt logiskt efter prestation.
Beslutet av att vila Lerebäck lite sporadiskt är heller inget konstigt utan frågetecknet som uppstår är het sonika grundat i supportrarnas oförmåga att döma spelare lika utan förutfattade meningar. Lerebäck (m.fl) har en "bra back aura" och Södraberget, Lander och Ohårde har en "dålig back aura". För mig är det uppenbart att Leon inte riktigt orkar spela sitt annars väldigt på mig, positivt överraskande spel över tid. Utan får problem med tanke - handling när kroppen börjar bli lite sliten. Vilket inte alls är något konstigt för en såpass ung spelare men oförmågan att inte kunna se skillnaden mellan hans insats från matchen innan han fick vila till gårdagens utan helt enkelt dra strecket vid "hurrdurr, kolla vad bra Lerebäck är, varför fick han inte spela tre matcher, Freddan är sämst, avgå alla, hurrdurr" är ju en av anledningarna till varför det måste vara en mardröm att jobba som tränare i Timrå IK.
Vad gäller storleken på backar är det i dagens hockey nästan helt betydelselöst med undantag för spelet framför eget mål. En bra back är inte fysisk längre, en bra back stänger av ytor och drar ned tempo hos anfallarna konsekvent. God skridskoåkning går långt före storlek i önskvärda kvalitéer tillsammans med spelförståelse och teknik.
När det kommer till egna spelare, i synnerhet J20 och a-laget så har väl ändå Timrå rent generellt varit en av de bättre klubbarna i landet på att hantera och förvalta spelare ur sin egna organisation de senaste åren. Varför skulle man ha slutat med detta arbetet nu, när inga direkta sportsliga förändringar genomförts som eventuellt påverkat? Nu har jag inte sett tillräckligt med J20 matcher för att säga huruvida Timrå agerat rätt eller fel gentemot vissa spelare men historiskt sett så är det försvinnande få gånger man inte förvaltat sitt junior-kapital åtminstone hjälpligt framgångsrikt. Kan ju helt enkelt vara så att man inte anser det finnas någon "egen" spelare som varit mogen för A-lags spel hittills i år. Nisse var långt ifrån mitt förstaval förra året men att det föll såpass väl ut måste väl vara en indikation på att den sportsliga ledningen faktiskt har koll på sina spelare.
Den sportsliga ledningen och då tänker jag främst på Nubben/FredAnte måste väl ändå såhär långt få ett godkänt när vi ser till målsättningen? Även om beslutet att spela lill-Dallen med uddamålsledning och motståndaren plockat målisen gör mig rent taktiskt helt -rosenrasande så ser många andra saker oerhört mycket bättre ut i år än förra, och multiplikativt med "succé-året".
Dock finns det två aspekter i spelet som Timrå måste få bukt med och det oroar mig lite att jag inte ser några direkta försök till detta och ställer mig lite frågandes till varför.
1. En sak som har blivit mycket bättre sedan Ante anslöt är backarnas förmåga att spela sig ur press. Däremot har de snabba spelvändningarna helt försvunnit och 100% med undantag för firma Ohlsson/Dansken så besitter inte Timrå något kontringsspel överhuvudtaget. Samtidigt får det vårat kontrollerade anfall sig en jävla törn. Vid detta laget vet varenda motståndare exakt vad som händer när Timrå anfaller, till 100% (undantaget Ohlsson/Madsen och då i BP) och behöver egentligen inte göra något annat än att ligga på rätt sida pucken, man kommer heller inte straffas för att spela "för aggressivt" då Timrå aldrig vänder spelet direkt.
Det är nästan helt omöjligt att "gå bort sig" mot Timrå.
Ingen som ställer sig frågan varför Kristianstad orkar hålla sin game-plan hela matchen mot Timrå men max en period mot exempelvis Burkölen? Björklöven straffar lag direkt när motståndarna gör misstag, och ju "sämre lag" desto svårare blir det att försvara sig när man börjar bli trötta och man per automatik inte vet hur spelet kommer vända. Timrå är istället jävligt förlåtande och så länge motståndarnas backar håller sina markeringar behöver man inte ens räkna in Timrås spelare, riskfritt att tappa sin gubbe.
2. Timrå gör inga mål på sina "andra-lägen". För det första räcker det inte med att bara "skicka folk på mål", det är en lögn, detta måste man träna på. För det andra så är passningsspelet generellt i Timrå alldeles för långsamt men i synnerhet i offensiv zon. Det ska inte krävas Ohårdes gudabenådade förmåga att gissa fram sina höstlöv för att pucken ska träffa målet. Det ska räcka med att motståndarna inte hinner parera. Kan helt ärligt säga att jag spenderar mer tid att irritera mig över bortkastade målchanser pga pucktempo i både 5 mo 5 och PP än något annat i Timrå denna säsong. Dock rätt jämnt mellan det och läsa härinne om hur dålig Lander d.y är.
Slutligen vill jag skriva några rader om Timrås organisation. Ledningen måste ta fram tydliga regler för hur den sportsliga verksamheten skall bedrivas och köra på det och något som jag som supporter förstår och i förlängningen förhoppningsvis står bakom.
Exempel: Timrå IK skall med utbildning och utveckling bedriva A-lags verksamhet på så hög svensk nivå som möjligt efter följande premisser: 30% av spelartruppen i A-laget skall komma från den egna organisationen. Minst 2st kontrakterade spelare i A-laget skall vara förstaårseniorer från den egna organisationen. Vid skador under 6 matchers frånvaro skall ersättningsspelare komma ifrån den egna organisationen. Minst en tränare/ledare i A-laget skall komma från den egna organisationen. Minst en spelare i landslaget skall ha Timrå IK som moderklubb.
etc etc.
(OBS ovanstående enbart regler för verksamheten tagna ur luften, kan vara vadsomhelst).
Sätt korta och långsiktiga mål för verksamheten som allmänheten får ta del av och Regelverket för målsättningen skall definiera huruvida framgångsrika vi är i de kortsiktiga målen.
Har vi för dåliga egna produkter för att leverera sportsliga resultat så är det där vi får lägga krutet dock utan att frångå regelverket.
Är medlen för komplettering av spelare utanför regelverket inte tillräckliga för sportslig framgång så är det intäkter/marknadssida som fokus skall läggas återigen utan att frångå de reglar man fastslagit för den sportsliga organisationen.
Tycker ledningen i Timrå kommer undan alldeles för lätt med "detta är förutsättningarna vi har". Men vilka är förutsättningarna?
I min hjärna är Timrås verksamhetsbeskrivning typ; "Timrå IK ska med mindre medel än någon annan och sämre förutsättningar än de flesta andra spela ishockey med ledorden: - folk vet inte vad saker kostar. Och har vi en långsiktig plan för verksamheten så ska vi inte förklara detta, iallafall inte så gemene man begriper och förhoppningsvis inser att en satsning mot framgång är mer långsiktig än en säsong".
Det finns absolut inget fel i att vara ärlig mot sina kunder om man hittat brister i sin organisation och bygga förtroende för produkten. Hade personligen som klubbdirektör blivit lite orolig om jag inte visste huruvida allmänheten (alltså det som inbringar kapital) hade förtroende för min vision och yrkesutövning, eller ens känner till densamme.
Finns det ärligt någon härinne som kan på rak arm säga vad Timrå IK står för sportsligt år 2020 och kan säga vad målet för klubben är inom 5 år?
Mer än "topp 5" och "det är i vår vi ska vara som bäst".
TIK-Lund: Visst är det till stora delar så, men en stor back som också är fysisk har stora fördelar. Tar heller i mitt tycke Sveriges bästa back Rahimi än Drugge, även om skridskoåkning och spelsinne är någorlunda lika. Tycker flera av TIKs backar skulle behöva vara mer fysiska, de förlorar de flesta kamper, och har tufft att få fast motståndarna mot sargen.
TIK-Lund: Med det innehållet är du ursäktad varje gång! Snygg sammanfattning av läget. Man har saknat legendbroder Nomaden sedan han kastade in TIK-Handduken. Humorn, distansen och rutinen att tänka en extra gång innan man kladdar ner sina tankar, känslor om laget i sitt hjärta.
Jag läser nya HS-förmågors försök till Satans verser på vårt forum. Många gånger tänker man hur hamnade du här? Snubbar, har ni stått på en is med en klubba 2 skridskor och skydd därtill. Har ni fattar hur snabbt det går nere på isen i modern hockey? Har just du skills som gör att du kan dissa en spelares utveckling och på vilja grunder? Vad vill man uppnå förutom att tangentbords-kräkas?
Så därför, TIK-Lund fortsätt ditt balanserade tyckande. Hoppas att några kan ta lärdom av dina rader.
TIK-Lund: Man kan inte än annat att hålla med . När det gäller J20 säsongen 2016-17 är väl det den bästa säsong som har gjorts på 2000 talet att Timrå skall komma dit igen känns långt bort . Man måste nog bli bättre att rekrytera spelare i närområden , Västernorrland , andra län , många talanger finns det och dom kanske inte komm hit självmant , det finns mycket att jobba med i klubben och finns det då ledare , ekonomi att göra den satsningen . Det vet vi inte .
· 
· 
Vad gäller utlåningen av Nielsen så kan jag inte riktigt förstå varför det blir sådana protester. Att unga spelare går in och överpresterar långt över sin förmåga i enskilda matcher är inget ovanligt alls, likaså med try-out spelare för att sedan återgå till ett normalläge när väl vardagen gör sitt intåg.
Att spelare står för enskilda "makalösa" insatser under en begränsad tid är absolut ingen direkt indikation på "potential" utan allt som oftast ett resultat av ultimata förutsättningar som är orealistiska att fabricera över tid.
Med detta sagt så säger jag inte att Nisse inte kommer kunna bli en bra back på sikt, däremot kommer han inte komma upp i den nivån vi såg i kvalet förra våren och det finns absolut inget motbevisar detta med undantag för minnet om ovan nämnda "epok". Speltid och sedermera utlåning är helt logiskt efter prestation.
Beslutet av att vila Lerebäck lite sporadiskt är heller inget konstigt utan frågetecknet som uppstår är het sonika grundat i supportrarnas oförmåga att döma spelare lika utan förutfattade meningar. Lerebäck (m.fl) har en "bra back aura" och Södraberget, Lander och Ohårde har en "dålig back aura". För mig är det uppenbart att Leon inte riktigt orkar spela sitt annars väldigt på mig, positivt överraskande spel över tid. Utan får problem med tanke - handling när kroppen börjar bli lite sliten. Vilket inte alls är något konstigt för en såpass ung spelare men oförmågan att inte kunna se skillnaden mellan hans insats från matchen innan han fick vila till gårdagens utan helt enkelt dra strecket vid "hurrdurr, kolla vad bra Lerebäck är, varför fick han inte spela tre matcher, Freddan är sämst, avgå alla, hurrdurr" är ju en av anledningarna till varför det måste vara en mardröm att jobba som tränare i Timrå IK.
Vad gäller storleken på backar är det i dagens hockey nästan helt betydelselöst med undantag för spelet framför eget mål. En bra back är inte fysisk längre, en bra back stänger av ytor och drar ned tempo hos anfallarna konsekvent. God skridskoåkning går långt före storlek i önskvärda kvalitéer tillsammans med spelförståelse och teknik.
När det kommer till egna spelare, i synnerhet J20 och a-laget så har väl ändå Timrå rent generellt varit en av de bättre klubbarna i landet på att hantera och förvalta spelare ur sin egna organisation de senaste åren. Varför skulle man ha slutat med detta arbetet nu, när inga direkta sportsliga förändringar genomförts som eventuellt påverkat? Nu har jag inte sett tillräckligt med J20 matcher för att säga huruvida Timrå agerat rätt eller fel gentemot vissa spelare men historiskt sett så är det försvinnande få gånger man inte förvaltat sitt junior-kapital åtminstone hjälpligt framgångsrikt. Kan ju helt enkelt vara så att man inte anser det finnas någon "egen" spelare som varit mogen för A-lags spel hittills i år.
Nisse var långt ifrån mitt förstaval förra året men att det föll såpass väl ut måste väl vara en indikation på att den sportsliga ledningen faktiskt har koll på sina spelare.
Den sportsliga ledningen och då tänker jag främst på Nubben/FredAnte måste väl ändå såhär långt få ett godkänt när vi ser till målsättningen?
Även om beslutet att spela lill-Dallen med uddamålsledning och motståndaren plockat målisen gör mig rent taktiskt helt -rosenrasande så ser många andra saker oerhört mycket bättre ut i år än förra, och multiplikativt med "succé-året".
Dock finns det två aspekter i spelet som Timrå måste få bukt med och det oroar mig lite att jag inte ser några direkta försök till detta och ställer mig lite frågandes till varför.
1. En sak som har blivit mycket bättre sedan Ante anslöt är backarnas förmåga att spela sig ur press. Däremot har de snabba spelvändningarna helt försvunnit och 100% med undantag för firma Ohlsson/Dansken så besitter inte Timrå något kontringsspel överhuvudtaget. Samtidigt får det vårat kontrollerade anfall sig en jävla törn. Vid detta laget vet varenda motståndare exakt vad som händer när Timrå anfaller, till 100% (undantaget Ohlsson/Madsen och då i BP) och behöver egentligen inte göra något annat än att ligga på rätt sida pucken, man kommer heller inte straffas för att spela "för aggressivt" då Timrå aldrig vänder spelet direkt.
Det är nästan helt omöjligt att "gå bort sig" mot Timrå.
Ingen som ställer sig frågan varför Kristianstad orkar hålla sin game-plan hela matchen mot Timrå men max en period mot exempelvis Burkölen?
Björklöven straffar lag direkt när motståndarna gör misstag, och ju "sämre lag" desto svårare blir det att försvara sig när man börjar bli trötta och man per automatik inte vet hur spelet kommer vända.
Timrå är istället jävligt förlåtande och så länge motståndarnas backar håller sina markeringar behöver man inte ens räkna in Timrås spelare, riskfritt att tappa sin gubbe.
2. Timrå gör inga mål på sina "andra-lägen". För det första räcker det inte med att bara "skicka folk på mål", det är en lögn, detta måste man träna på.
För det andra så är passningsspelet generellt i Timrå alldeles för långsamt men i synnerhet i offensiv zon.
Det ska inte krävas Ohårdes gudabenådade förmåga att gissa fram sina höstlöv för att pucken ska träffa målet. Det ska räcka med att motståndarna inte hinner parera.
Kan helt ärligt säga att jag spenderar mer tid att irritera mig över bortkastade målchanser pga pucktempo i både 5 mo 5 och PP än något annat i Timrå denna säsong. Dock rätt jämnt mellan det och läsa härinne om hur dålig Lander d.y är.
Slutligen vill jag skriva några rader om Timrås organisation.
Ledningen måste ta fram tydliga regler för hur den sportsliga verksamheten skall bedrivas och köra på det och något som jag som supporter förstår och i förlängningen förhoppningsvis står bakom.
Exempel: Timrå IK skall med utbildning och utveckling bedriva A-lags verksamhet på så hög svensk nivå som möjligt efter följande premisser:
30% av spelartruppen i A-laget skall komma från den egna organisationen.
Minst 2st kontrakterade spelare i A-laget skall vara förstaårseniorer från den egna organisationen.
Vid skador under 6 matchers frånvaro skall ersättningsspelare komma ifrån den egna organisationen.
Minst en tränare/ledare i A-laget skall komma från den egna organisationen.
Minst en spelare i landslaget skall ha Timrå IK som moderklubb.
etc etc.
(OBS ovanstående enbart regler för verksamheten tagna ur luften, kan vara vadsomhelst).
Sätt korta och långsiktiga mål för verksamheten som allmänheten får ta del av och
Regelverket för målsättningen skall definiera huruvida framgångsrika vi är i de kortsiktiga målen.
Har vi för dåliga egna produkter för att leverera sportsliga resultat så är det där vi får lägga krutet dock utan att frångå regelverket.
Är medlen för komplettering av spelare utanför regelverket inte tillräckliga för sportslig framgång så är det intäkter/marknadssida som fokus skall läggas återigen utan att frångå de reglar man fastslagit för den sportsliga organisationen.
Tycker ledningen i Timrå kommer undan alldeles för lätt med "detta är förutsättningarna vi har". Men vilka är förutsättningarna?
I min hjärna är Timrås verksamhetsbeskrivning typ; "Timrå IK ska med mindre medel än någon annan och sämre förutsättningar än de flesta andra spela ishockey med ledorden: - folk vet inte vad saker kostar. Och har vi en långsiktig plan för verksamheten så ska vi inte förklara detta, iallafall inte så gemene man begriper och förhoppningsvis inser att en satsning mot framgång är mer långsiktig än en säsong".
Det finns absolut inget fel i att vara ärlig mot sina kunder om man hittat brister i sin organisation och bygga förtroende för produkten. Hade personligen som klubbdirektör blivit lite orolig om jag inte visste huruvida allmänheten (alltså det som inbringar kapital) hade förtroende för min vision och yrkesutövning, eller ens känner till densamme.
Finns det ärligt någon härinne som kan på rak arm säga vad Timrå IK står för sportsligt år 2020 och kan säga vad målet för klubben är inom 5 år?
Mer än "topp 5" och "det är i vår vi ska vara som bäst".
Wall of text, ni får ursäkta.