Hassan: Kollade upp, och -96 mötte man mycket riktigt Bajen i PO, men gick vidare. Matchen på Hovet torskades dock, och jag vill som sagt minnas en grym ass av Hussen där. Och visst var det väl den matchen en "något" rödbrusig Bullen var i fin form?
Minns inte något annat PO mot Bajen som man torskade. Under allsvenskan 91/92 (väl?) som S/T torskade man först på Hovet med 3-7, sen var det dom där berömda knyta-ihop-säcken-matcherna där man lyckades bränna alla livlinor för att gå vidare. Åkte upp med en bajenpolare till andra mötet (i en lånad folka som, Ted Bundy-style, inte hade något passagerarsäte fram. Dessutom var det hål i golvet, så det låg en masonitskiva man kunde ha fötterna på. Den var givetvis obesiktad och jätteolaglig, och vi nojade hårt varenda gång vi såg en polisbil). Matchen var som en 60-minuters rotfyllning, och har för mig att Bajen vann med 5-0. Sen lyckades Timrå torska mot jumbon Uppsala och var borta.
Ja, jeeez. Åren går, hörrni. Och det är mysigt att tänka tebaks på jobbiga säsonger nu när vi är nästan Färjestad-stinna av framgång. Just nu, alltså. Om en dryg månad kan det vara ligga-under-täcket-och-undra-vad-fan-som-händer-läge igen. Sånt är såväl livet som hokky.
Bragd-Birger: Hehe ja man blir nostalgisk. Jag rör säkert ihop motstånd men det känns som vi brukade möta typ Rögle, Mora och Bajen i de där play-offen som vi alltid gick till.
Tidigt 90-tal var jag så liten att jag bara fick följa med på söndagsmatcherna som började 17. Onsdagarnas starttid 19 var på tok för sent. Ett playoff lyckades jag dock gråta, grinskrika och fäkta med armarna så till den grad att jag faktiskt fick gå trots att det var onsdag.
Minns att Moraklacken alltid rusade ner mot sargen när de gjorde mål. Det var exotiskt på den tiden att få möta lag som kom så långt bortifrån. Teg, Husum, Lejonström, CRIF och Antjärn tillhörde min barndoms motstånd. Mora var något nytt det.
· 
· 
Minns inte något annat PO mot Bajen som man torskade. Under allsvenskan 91/92 (väl?) som S/T torskade man först på Hovet med 3-7, sen var det dom där berömda knyta-ihop-säcken-matcherna där man lyckades bränna alla livlinor för att gå vidare. Åkte upp med en bajenpolare till andra mötet (i en lånad folka som, Ted Bundy-style, inte hade något passagerarsäte fram. Dessutom var det hål i golvet, så det låg en masonitskiva man kunde ha fötterna på. Den var givetvis obesiktad och jätteolaglig, och vi nojade hårt varenda gång vi såg en polisbil). Matchen var som en 60-minuters rotfyllning, och har för mig att Bajen vann med 5-0. Sen lyckades Timrå torska mot jumbon Uppsala och var borta.
Ja, jeeez. Åren går, hörrni. Och det är mysigt att tänka tebaks på jobbiga säsonger nu när vi är nästan Färjestad-stinna av framgång. Just nu, alltså. Om en dryg månad kan det vara ligga-under-täcket-och-undra-vad-fan-som-händer-läge igen. Sånt är såväl livet som hokky.