Greg P: Vad betyder något i "dagens hockey" då? Pengar? Eller vad menar du?
Ersättningen för spelare som sajnar NHL-kontrakt är mycket riktigt svag och framförallt på SHL-nivå inget som kanske tillför klubbkassan så enormt mycket. Det som däremot är viktigt är att jobba efter en linje där spelare utvecklas inom klubbens väggar. Varför? Jo, för att svensk hockey lever i en tid där det är oerhört viktigt att få valuta för varje investerad krona. Därför MÅSTE man jobba enligt en linje där man kan få unga och lovande spelare att nå snabb utveckling, bland annat.
Lyckas man konsekvent med det så är vinsten framförallt att du som klubb härbärgerar billiga spelare som tar stora sportsliga kliv, den kortsiktiga vinsten av det är att du får ett lag som utvecklas mycket under säsongens gång. Ju fler såna goda exempel, desto lättare blir det sedan att locka till sig nya unga lovande spelare. Klubbar som är duktiga på det där hamnar ofrånkomligen i en positiv spiral (Rögle är ett lysande exempel). Den spiralen framstår just "ni" (Löven) vara tämligen ointresserade av.
Istället hänfaller ni gärna till "färdiga" spelare som fastnat i något gränsland mellan AHL och ECHL, eller andra spelare som allt som oftast passerat sin prime. Det går definitivt att bygga riktigt habila HA-trupper med en sådan demografi – det visade ni så sent som ifjol – men det kräver också att just den truppen är den starkaste i ligan och att det inte finns andra klubbar som byggt just sina trupper enligt mitt tidigare exempel. Annars blir man lätt omsprungen sett över en hel säsong, vilket vi med all önskvärd tydlighet visat prov på just i år. Hur det än är så hamnar många av de där "överåriga" nordamerikanerna i HA av en anledning, och bygger man sin stomme på spelare vars peak har passerat så är risken för pyspunka omfattande.
Att ha en stark ungdomsverksamhet ÄR således väldigt viktigt, det går inte att säga annat. Sen handlar det kanske inte primärt om att du ska fylla hela A-truppen med 'grannens grabb', men man måste vara oerhört medveten kring hur man ska utveckla spelare. Såväl unga nybakta 20-åringar som mer rutinerade spelare. Kollar man på en sån som Per Svensson så har han förmodligen tagit sitt största kliv i karriären den här säsongen, som 32-åring. Kurvan för den ett år äldre Rahimi pekar i den helt andra riktningen.
Det där "utbildningsbidraget" klubbarna får för sajnade NHL-spelare är således kanske inte det absolut viktigaste sett till kronor och ören, men för varje bidrag som tickar in så är det ett kvitto på att man som klubb gör något bra på flera plan.
Knylan: Pengar är a och o. Det är Växjö ett bra kvitto på. Rögle har byggt ett grymt bra lag på liknande sätt.
Jag köper dock resonemanget att det är bra att ha en stark juniorsida. När man som Löven inte har ett a-lag som spelat i SHL på 20 år (Och således ingen gratisplats längre i Superelit man åkte ur 2012) är det dock svårt att behålla spelare när man ska välja hockeygym, man får istället värva hem dom senare i karriären ex Possler eller Ottosson.
Vad gäller Lövens lagbygge i år och ifjol så skulle jag peka på skillnader på tränarsidan, målvaktssidan och hemmapublik som avgörande skillnader samt vissa individer i år som presterat klart sämre. Timrå hade samma lag i år som ifjol men var klart efter oss i tabellen och vann inga matcher. Er framgång beror ju egentligen till 110% på Dahlen och hans påverkan på laget. Tar ni bort han så är ni 20 poäng sämre i grundserien.
Knylan: En annan aspekt är också att alla spelare som förädlas och slagit igenom i klubben kanske i större utsträckning återvänder till klubben senare i karriären när man är klar med NHL/KHL eller toppklubben SHL eller vart nu karriären tagit sig vidare. Ett gott rykte och bra arbetsmiljö är inte att skoja bort.
Det är också mer sympatiskt. Tror de flesta som inte är känslomässigt involverade i något av lagen hellre hade sett Rögle plocka hem guldet i år. Delvis av just dessa anledningar
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
Ersättningen för spelare som sajnar NHL-kontrakt är mycket riktigt svag och framförallt på SHL-nivå inget som kanske tillför klubbkassan så enormt mycket. Det som däremot är viktigt är att jobba efter en linje där spelare utvecklas inom klubbens väggar. Varför? Jo, för att svensk hockey lever i en tid där det är oerhört viktigt att få valuta för varje investerad krona. Därför MÅSTE man jobba enligt en linje där man kan få unga och lovande spelare att nå snabb utveckling, bland annat.
Lyckas man konsekvent med det så är vinsten framförallt att du som klubb härbärgerar billiga spelare som tar stora sportsliga kliv, den kortsiktiga vinsten av det är att du får ett lag som utvecklas mycket under säsongens gång. Ju fler såna goda exempel, desto lättare blir det sedan att locka till sig nya unga lovande spelare. Klubbar som är duktiga på det där hamnar ofrånkomligen i en positiv spiral (Rögle är ett lysande exempel). Den spiralen framstår just "ni" (Löven) vara tämligen ointresserade av.
Istället hänfaller ni gärna till "färdiga" spelare som fastnat i något gränsland mellan AHL och ECHL, eller andra spelare som allt som oftast passerat sin prime. Det går definitivt att bygga riktigt habila HA-trupper med en sådan demografi – det visade ni så sent som ifjol – men det kräver också att just den truppen är den starkaste i ligan och att det inte finns andra klubbar som byggt just sina trupper enligt mitt tidigare exempel. Annars blir man lätt omsprungen sett över en hel säsong, vilket vi med all önskvärd tydlighet visat prov på just i år. Hur det än är så hamnar många av de där "överåriga" nordamerikanerna i HA av en anledning, och bygger man sin stomme på spelare vars peak har passerat så är risken för pyspunka omfattande.
Att ha en stark ungdomsverksamhet ÄR således väldigt viktigt, det går inte att säga annat. Sen handlar det kanske inte primärt om att du ska fylla hela A-truppen med 'grannens grabb', men man måste vara oerhört medveten kring hur man ska utveckla spelare. Såväl unga nybakta 20-åringar som mer rutinerade spelare. Kollar man på en sån som Per Svensson så har han förmodligen tagit sitt största kliv i karriären den här säsongen, som 32-åring. Kurvan för den ett år äldre Rahimi pekar i den helt andra riktningen.
Det där "utbildningsbidraget" klubbarna får för sajnade NHL-spelare är således kanske inte det absolut viktigaste sett till kronor och ören, men för varje bidrag som tickar in så är det ett kvitto på att man som klubb gör något bra på flera plan.