Tycho: Helt klart kommer man långt med att ha ett lag som kommer samman och köper sina roller fullt ut. För att ta fotbollen som exempel så är ju Grekland med sitt EM guld och Islands framgångssaga några som står ut.
För att ta Timrå som exempel så tycker jag lagen som Lill Kenta förfogade över visar på att ett rätt anonymt lag på förhand kan växa ut och bli en någorlunda framgångssaga om man tror på det man gör och lägger ner hårt jobb. Där och då hade vi ju spelare som kom från ingenstans och blommade ut, Niklas Nordgren är ett lysande exempel. Sen hade vi många grovjobbare som kom till arbetet varje dag, men som också hade en del poäng i sig med.
Även om det var en annan hockey då så är principerna inte något annorlunda skulle jag våga påstå. Bara kolla på Luleå, kanske inte nu senaste säsongerna med Minecraftmiljonerna, men under Jonas Rönnqvist era då jag inte tror man hade fetaste budgeten. Men där hårt arbete med rätt karaktärer banade vägen.
Apropå avlägset rykt om Kempe. Hur skulle vi någonsin kunna värva en spelare i laget som är så starkt förknippat med en antagonists före detta hemmaarena? Skulle Modo värva Tony Isladan? Tror inte det.
Sputnik: Sen tycker jag det känns som det andas frisk luft i hela föreningen med Torines och framtidsvisionerna. Det kommer satsas på att utveckla juniorsidan, och flera delar utöver förutom just A lagets truppbygge.
Skall vi vara med dom stora grabbarna så måste vi hänga med också, se till att vara en attraktiv förening för lovande Juniorer att komma till. Så man kan bygga med ungt billigt underifrån också framöver.
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
För att ta fotbollen som exempel så är ju Grekland med sitt EM guld och Islands framgångssaga några som står ut.
För att ta Timrå som exempel så tycker jag lagen som Lill Kenta förfogade över visar på att ett rätt anonymt lag på förhand kan växa ut och bli en någorlunda framgångssaga om man tror på det man gör och lägger ner hårt jobb.
Där och då hade vi ju spelare som kom från ingenstans och blommade ut, Niklas Nordgren är ett lysande exempel.
Sen hade vi många grovjobbare som kom till arbetet varje dag, men som också hade en del poäng i sig med.
Även om det var en annan hockey då så är principerna inte något annorlunda skulle jag våga påstå.
Bara kolla på Luleå, kanske inte nu senaste säsongerna med Minecraftmiljonerna, men under Jonas Rönnqvist era då jag inte tror man hade fetaste budgeten. Men där hårt arbete med rätt karaktärer banade vägen.