Werner: nja, nu behöver väl inte det vara någon form av universalregel bara för att ni råkade ut för det med Hellkvist.
Vad gäller Freddan anser jag att han är en fantastisk lagledare, men sämre tränare/coach. Fattar sällan lagkompositionen, istidsfördelning eller coachning. Och förmågan att sätta ett "enkelt tydligt spel" saknar han.
Likväl: man kan inte annat än beundra hur han trots allt lyckas få ihop gruppen, år efter år. Lyckas vi hänga kvar i år är det nog till stor del pga detta, och då har den förmågan till slut övertrumfat bristerna i övrigt.
Vad gäller Nubben skulle jag tro att han fortfarande är en av landets bästa sportchefer, sett till hur han hanterar spelare. Det är lite synd att det blivit lite bekvämt bara, i den meningen att jag tror att han inte vill ha alltför självständiga, egensinniga tränare.
Min dröm vore en yngre, driven och totalt genomnördig tränare som formligen bubblar av idéer han vill testa. Ungefär en sådan som man på förhand trodde att Montén var när han värvades. Lägger vi till ytterligare en liknande personlighetstyp med mer scoutansvar, så...tror jag att det skulle bli en helt formidabel trio.
Ovanstående gäller oavsett serietillhörighet. I dagsläget ÄR Nubben Timrå. Fet respect för viljan att ta och förvalta det ansvaret givetvis, men jag tror att klubben måste ur det om man vill flytta fram positionerna. In med lite mer dynamik, olika perspektiv, lite nytänk. Då jävlar kan vi se klubbar som Oskars i backspegeln igen.
Apropå obegriplig coachning kontra resultat: råder alla som har ett gäng timmar över att kolla om matchserien mot Karlskrona. Där snackar vi sossecoachning gånger pi. Helt vansinnigt och hjärtflimmerframkallande, men det är svårt att påstå att det inte funkade. Rulla kedjorna, in med Berglund och Boyce i PP vid underläge med två minuter kvar. Alla ska med.
Den här sporten är verkligen obegriplig ibland. Och man bör så klart ha med sig det perspektivet när man sitter och retar upp sig framför tv:n och affektskriver i versaler. Det är resultatet i slutändan som spelar roll. En konstig coachning k a n skapa en grupp som presterar bättre än ett mer optimerat coachat lag. Kanske finns det t o m någon optimeringslogik bakom tokspelandet av Alvarez...
Apropå Alvarez: finns det ingen hockeykunnig som pedagogiskt kan förklara vad han bidrar med och varför han ska spelas i PP och toppning? Det måste rimligtvis finnas skäl som jag är inkapabel att se och förstå. Är det möjligen spelartypen jag inte kan bedöma? Jag ogillade ju Hult t ex när han var vår förstecenter, trots att han gjorde poäng och hade sig. Jag såg bara hans kroppsspråk, idiotutvisningar när det inte stämde, glidandet till båset efter ett dåligt byte.
Och Kinnvall tyckte jag var överskattad, undantaget när han fick utrymme och tiiiid på sig i offensiv zon. Då var han landlagsmässig. I övrigt tyckte jag mest att han stod i burskydd eller spelade fast sig.
Och Dahlen i NHL trodde jag inte på. Var ganska övertygad om att han skulle vara tebaks vid jul. Nu ser han ut att ha det lite tungt, men vi får väl se.
Ja, osv. Nu har jag tappat tråden så jag stannar där.
Bragd-Birger: gällande Alvarez varande i PP så är det väl helt enkelt eftersom han ska stå framför kassen och grisa. Eftersom vi bygger från högersidan med Hanzl så behöver vi ha en leftare där, och alternativen är inte många. Liljewall eventuellt men han är ju trasig. Dock tycker jag att han gör ett hyggligt arbete just i PP. Det är i det övriga spelet som han lämnar en del att önska.
Bragd-Birger: Oj det blev ett långt inlägg :) Tänker bara kommentera att hellkvist absolut inte är en universialregel, tyvärr har det gått personer sista åren som har lämnat självmant/brutit kontrakt.
söder över: Jag tänker att det här blir min sista kommentar i frågan (mest för att det inte riktigt leder nånstans). Jag vet inte om det är medvetet eller omedvetet man försöker missförstå och när argumenten börjar närma sig "ah men dom ... | #Läs mer ·
· 
· 
Vad gäller Freddan anser jag att han är en fantastisk lagledare, men sämre tränare/coach. Fattar sällan lagkompositionen, istidsfördelning eller coachning. Och förmågan att sätta ett "enkelt tydligt spel" saknar han.
Likväl: man kan inte annat än beundra hur han trots allt lyckas få ihop gruppen, år efter år. Lyckas vi hänga kvar i år är det nog till stor del pga detta, och då har den förmågan till slut övertrumfat bristerna i övrigt.
Vad gäller Nubben skulle jag tro att han fortfarande är en av landets bästa sportchefer, sett till hur han hanterar spelare. Det är lite synd att det blivit lite bekvämt bara, i den meningen att jag tror att han inte vill ha alltför självständiga, egensinniga tränare.
Min dröm vore en yngre, driven och totalt genomnördig tränare som formligen bubblar av idéer han vill testa. Ungefär en sådan som man på förhand trodde att Montén var när han värvades.
Lägger vi till ytterligare en liknande personlighetstyp med mer scoutansvar, så...tror jag att det skulle bli en helt formidabel trio.
Ovanstående gäller oavsett serietillhörighet. I dagsläget ÄR Nubben Timrå. Fet respect för viljan att ta och förvalta det ansvaret givetvis, men jag tror att klubben måste ur det om man vill flytta fram positionerna.
In med lite mer dynamik, olika perspektiv, lite nytänk.
Då jävlar kan vi se klubbar som Oskars i backspegeln igen.
Apropå obegriplig coachning kontra resultat: råder alla som har ett gäng timmar över att kolla om matchserien mot Karlskrona. Där snackar vi sossecoachning gånger pi. Helt vansinnigt och hjärtflimmerframkallande, men det är svårt att påstå att det inte funkade.
Rulla kedjorna, in med Berglund och Boyce i PP vid underläge med två minuter kvar. Alla ska med.
Den här sporten är verkligen obegriplig ibland. Och man bör så klart ha med sig det perspektivet när man sitter och retar upp sig framför tv:n och affektskriver i versaler. Det är resultatet i slutändan som spelar roll. En konstig coachning k a n skapa en grupp som presterar bättre än ett mer optimerat coachat lag. Kanske finns det t o m någon optimeringslogik bakom tokspelandet av Alvarez...
Apropå Alvarez: finns det ingen hockeykunnig som pedagogiskt kan förklara vad han bidrar med och varför han ska spelas i PP och toppning? Det måste rimligtvis finnas skäl som jag är inkapabel att se och förstå.
Är det möjligen spelartypen jag inte kan bedöma? Jag ogillade ju Hult t ex när han var vår förstecenter, trots att han gjorde poäng och hade sig. Jag såg bara hans kroppsspråk, idiotutvisningar när det inte stämde, glidandet till båset efter ett dåligt byte.
Och Kinnvall tyckte jag var överskattad, undantaget när han fick utrymme och tiiiid på sig i offensiv zon. Då var han landlagsmässig. I övrigt tyckte jag mest att han stod i burskydd eller spelade fast sig.
Och Dahlen i NHL trodde jag inte på. Var ganska övertygad om att han skulle vara tebaks vid jul. Nu ser han ut att ha det lite tungt, men vi får väl se.
Ja, osv. Nu har jag tappat tråden så jag stannar där.