Rip Kirby: Vi är nog ungefär jämngamla, jag gick i åttan 1983, och jag har samma erfarenheter men från fotbollen. Det var en jargong då bland tränarna. Som mestadels var farsor till några i laget utan tillstymmelse till ledarutbildningar.
Man frös ut, hånade och framförallt gav man grogrund för de ungdomar som tog sig rätten att trycka ner andra. Åtminstone om dessa tillhörde "stjärnorna" i laget. Vilket de ofta gjorde. Iväg på läger sen fick vi grabbar härja rätt fritt på kvällar och nätter eftersom samma farsor satt och drack grogg. Nå, lite vinklat kanske men i stora drag stämmer det med mina upplevelser.
Jag hade såklart oerhört positiva upplevelser av fotbollen också innan jag la ner som typ 17-åring. Jag tillhörde medelmåttorna och precis som för dig gjordes det väldigt tydligt att det var andra och inte såna som mig som skulle hålla på med fotboll. Så motivationen försvann
mikenomad: känns som du beskriver i ett nötskal hur ungdomslagidrotten funkade på 70-80-talet. Har exakt samma erfarenheter och vi lär knappast vara ensamma om dessa observationer. Var du inte tränarens son, med i sonens kompisgäng eller svinbra blev det bänken eller lag 3. Å det var inget hycklande om varför det hette lag 1, 2 och 3 utan det var rangordning utan skämmas. På samma sätt som det även föder en vinnarkultur att vilja sträva uppåt så är det väl även risk att några potentiella guldkorn slutar i förtid. Plockar vi bort belöningen att sträva uppåt så varför ens bry sig? Frågan är väl vem, när och hur som ska besluta om du är vass eller kass?
mikenomad: Dina upplevelser stämmer klockrent med mina ifrån ishockeyn. Ledarutbildning där och då lyste förstås med sin frånvaro. Som i mitt fall där ledaren var en f.d elitserieback från A-laget. Jag hade inte några som helst ambitioner att bli elitspelare. Den självinsikten hade jag. Men jag hade gärna fått spela vidare på mina egna premisser, men för att kunna uppskatta det måste glädjen finnas där och den försvann tillslut, tråkigt nog.
kulltorp: Så här glad och nöjd kan en liten tjej i Halland bli, när tomten kommer med rätt grejer. Helt fantastiskt vad mycket glädje vår fina klubb sprider runt om i Svea rike. God jul!
· 
img5178.jpeg
Man frös ut, hånade och framförallt gav man grogrund för de ungdomar som tog sig rätten att trycka ner andra. Åtminstone om dessa tillhörde "stjärnorna" i laget. Vilket de ofta gjorde. Iväg på läger sen fick vi grabbar härja rätt fritt på kvällar och nätter eftersom samma farsor satt och drack grogg. Nå, lite vinklat kanske men i stora drag stämmer det med mina upplevelser.
Jag hade såklart oerhört positiva upplevelser av fotbollen också innan jag la ner som typ 17-åring. Jag tillhörde medelmåttorna och precis som för dig gjordes det väldigt tydligt att det var andra och inte såna som mig som skulle hålla på med fotboll. Så motivationen försvann