Pinaceae: Jag tycker de rätt ofta söker sig till ett 1-3-1 i mittzon, varvat med 3-2 beroende på uppsamlingsgrad. När man jobbar formationerna disciplinerat och frenetiskt kan man stänga ner anfallsförsöken rätt effektivt och stänga av farten i en match ganska framgångsrikt, speciellt när man gör det så pass disciplinerat som VLH klarar av hela matchen. Det jag finner snällaskjutmigtråkigt med detta är att det sällan genererar speciellt mycket öppna ytor och fartfylld anfallshockey, där lagen turas om att bygga anfall (om det är en jämn match). Det gör också ens egna omställningar lite mer krävande vilket kan medföra att man behöver mer tid för att komma till vassa lägen. Vilket vi kanske också såg på VLHs spel stora delar då de valde att hålla inne på skotten.
Alltså, varför jag finner det tråkigt är att det blir alldeles för fyrkantigt uppstyrt. Nästan militäriskt. Att det sedan är effektivt och ett framgångsrecept säger jag återigen ingenting om. Det bevisade dem att det verkligen kan vara. Men precis som Capello fick sparken från Real Madrid för att ledning ansåg att han stod för för tråkig fotboll, trots att de vann ligan och CL under hans ledning, känner jag också att framgång inte behöver vara synonymt med underhållning.
Skulle säkert inte tycka samma om Timrå stod för en sådan rätt perfekt match. Men nu är jag också ganska öppet färgad.
empa11: Tycker att Växjö pressar avvägt mot hur många timråspelare som finns framför dem, glad att du drog liknelser med fotbollen för det jag skulle likna det vid är tysk högpress fotboll där hela laget förväntas hugga i efter behov. Tänker Jupp Heynckes FC Bayern München 2013 när han till och med får Ribery och Robben att sätta/göra presspelet.
Pratas ofta inom fotbollen att anfallare ställer frågor till försvaret. - Presspelet Växjö sätter ställer istället frågor till anfallet och svarstiden är jäkligt kort. Krävs att svaret är som Växjös uppspel till deras 2 - 0 mål i stort sett, om något tvingar det alltså fram en hockey med snabba förflyttningar nord - syd.
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
Alltså, varför jag finner det tråkigt är att det blir alldeles för fyrkantigt uppstyrt. Nästan militäriskt. Att det sedan är effektivt och ett framgångsrecept säger jag återigen ingenting om. Det bevisade dem att det verkligen kan vara. Men precis som Capello fick sparken från Real Madrid för att ledning ansåg att han stod för för tråkig fotboll, trots att de vann ligan och CL under hans ledning, känner jag också att framgång inte behöver vara synonymt med underhållning.
Skulle säkert inte tycka samma om Timrå stod för en sådan rätt perfekt match. Men nu är jag också ganska öppet färgad.