Oändligt många inlägg angående den svenska domarkårens standard. Har inget intressant att bidra till den diskussionen utan konstaterar bara att det är som det är och att vi får leva det. Så länge som vi tar tillräckligt med poäng och hänger med i toppen kan man inte heller bry sig mindre. Har inga åsikter om gårdagens domarinsatser utan gladde mig istället över hur väl vi lyckades neutralisera MIF under 3 mot 5-spelet i första perioden. Hade aldrig ens känslan att det var det minsta oroligt. Var lite nervös inför matchen, gällande motivation etc, men väl inne i spelet kändes det bara som att ”detta fixar vi”. Tar med mig så mycket positivt från igår. Matcharrangemanget, JJ:s lugn, Erixons ”slaggis”, Landers avgörande, den lilla tappra skaran Tikers (inklusive mitt eget) agerande på läktaren, det respektfulla bemötandet från Redhawks anhängare m m. Vet inte om det stämmer, men känslan var att vi efter 7-0 förra gången nu betraktades som ett stjärnlag i Hyllie. Kan lika gärna vara så att man själv kände sig som värsta kungen i sin nya 1928-t-shirt. Kung i baren och för en dag.
DJ Hemp: Jag har också mer och mer försökt släppa den ojämna nivån och försöker göra min röst hörd i situationer där den är bättre behövd. Men det här med våra höga klubbor (som givetvis är livsfarliga) vilka aldrig renderar i utvisning kommer bli min sista nagel i ögat. Jag får på riktigt inte ihop hur så många av dessa (i mina ögon rätt uppenbara) kan missas på detta kontinuerliga sätt.
Händer det någon gång, fine. Händer det någon gång till några matcher efter, irriterande men aja. Händer det ytterligare en gång flera flera matcher efter, sjukt irriterande menmen. Nu är det minst 8 situationer, som alla i en följd gått konsekvensfria. På så himla kort spann av matcher med. Jag vet att det är lönlöst att hänga upp sig på, men har verkligen inte varit med om något liknande.
· 
