JanneH: Själv önskar jag alla Brynäsare all ångest dom kan få och ännu mer. Ångest o misär bygger karaktär. Karaktär är allt annat än vad Brynäsare har. Timråiter har genom åren blivit luttrade vindpinade tallar som klarar av allt när det gäller ångest och misär. Karaktär är allt som definierar en Timråit. Så… till alla Brynäsare som tror sig veta vad ångest är… jag önskar dom allt o lite till. Det kan dom ryggradslösa icke karaktärerna behöva. Så det blir nåt av dom.
Hahl Bundy 2.0: "Timråiter har genom åren blivit luttrade vindpinade tallar som klarar av allt när det gäller ångest och misär."
Visst är det så och det hedrar er att ni aldrig gett upp. Men frågan är ifall era tidigare erfarenheter av kvalångest ändå har varit betydligt lindrigare att hantera än vår egen kvalångest mot HV? Ni har ju mest kommit underifrån och inte haft lika mkt att förlora i ett kval, som ett redan och under lång tid etablerat lag som Brynäs hade mot just HV. Förringar inte er ångest på nåt sätt men nog känns det som att våra spelare och supporter kände av en större kvalångest i just den matchen än vad era diton har känt i samtliga av era kvalrundor. Om vi nu ska försöka gradera ångesten i kvalhelvetet... ;-)
Hahl Bundy 2.0: Jag är kluven. Man har stött på många Brynäsare genom åren som tittar på en som timråsupporter ungefär som saudier tittar på gästarbetare från Pakistan så allsvenskan skulle göra dom gott. Å andra sidan vore det trevligt med derbyn både mot Modo och Brynäs nästa säsong, både för känslan och för föreningens plånbok.
Så… till alla Brynäsare som tror sig veta vad ångest är… jag önskar dom allt o lite till. Det kan dom ryggradslösa icke karaktärerna behöva. Så det blir nåt av dom.