palleparling: Coacher 3+ När jag i fjol, efter grundserien, skulle rösta fram seriens bästa tränare så fick Ante Karlsson en av mina röster.
Timrå slutade på en finfin femteplats efter att de flesta, mig själv inkluderad, tippade dem i botten av tabellen.
Det är klart att Karlsson förtjänar en eloge för jobbet som han gjorde och kliven man tog i fjol.
Karlsson har styrt upp defensiven och satt en struktur i spelet. Lasse Marklund och Andreas Molinder är kvar som assisterande tränare medan Robin Danielsson ersätter Michal Zajkowski som målvaktstränare.
Stjärnan Jonathan Dahlén är en sevärd spelare som är smart i spelet med puck, ser passningar som få andra och är duktig på att hitta öppna ytor. Jag får uppfattningen att Dahlén vill ge det ett seriöst försök att ta sig tillbaka till NHL. Då behöver han en bra säsong i ryggen vilket han tycks ha tränat och förberett sig för den här sommaren.
Talangen Det finns mycket att gilla med Timrå men någon vidare talangbank sitter man inte på.
Poängkung Jonathan Dahlén – 58 poäng
Bästa nyförvärv Timrå har endast värvat Filip Hållander och Tim Juel till den här säsongen. Utan tvekan två väldigt bra värvningar.
Jag tror mycket på Hållander som lämnar Pittsburghs organisation för ett femårskontrakt med Timrå vid en ålder av 23. När jag pratar runt med folk i och kring Timrå så är alla lyriska över att ha fått hem Hållander. Det är inte svårt att förstå varför.
Genombrottet Timrås sportchef Kimmo Kapanen använde sitt finska kontaktnät på ett bra sätt i fjol när han värvade in både Joonas Lyytinen och Axel Rindell. Rindell, född 2000, anslöt från en mindre lyckad sejour i Toronto Marlies och växte sedan fram till en riktig backklippa för Timrå innan han blev skadad i den allra sista grundseriematchen mot Rögle och missade kvartsfinalserien mot Örebro. Rindell har potential att göra bortåt 30 poäng vilket är väldigt bra för en back som rimligtvis inte är svindyr.
Upp till bevis Det gäller i första hand för Anton Wedin att försöka hålla sig skadefri. Kan han i så fall hitta tillbaka till den dominanta spelare han var 2018 när han var en av seriens bästa spelare?
Doldisen Albin Lundin är en smart och stabil tredjecenter. Han fyller en bra roll bakom toppcentrarna Anton Lander och Robin Hanzl. Lundins poängskörd droppade från 22 till tolv poäng men det har sin förklaring i att han fick en roll längre ned i laget som han omfamnade med stolthet. Lundin kan spela mot motståndarnas bästa spelare och gör det i regel bra. Det öppnar upp möjligheter för Lander och Hanzl att kunna fokusera en smula mer på offensiven.
Profilen Jonathan Dahlén är ett namn som florerat i svensk hockeypress i snart ett decennium, tro't eller ej. Först som hockeyallsvenskans största frontfigur och sedan som ett av SHL:s hetaste nyförvärv inför fjolårssäsongen. Det tog ett tag innan Dahlén hittade rätt i SHL och dess mer strukturerade spel, men i sina mest offensiva, briljanta stunder har han få övermän i ligan. Kommer att hota i toppen av poängligan den här säsongen.
Mest värdefulla spelaren Anton Lander är Timrå för mig. Han är deras jämnaste och mest gedigna spelare i mer eller mindre varje match. Han är också en ledare uti fingerspetsarna vilket han visade redan när han kom upp och tränade med Timrås A-lag som 16-åring. Lander kan också sätta press och krav på sina medspelare om eller när han märker att någon fuskar eller inte ger sitt yttersta eftersom han själv alltid är ett föredöme.
Supporterrösten Jimmy Hamrin:
– Timrå kan sluta allt ifrån plats 3-11 utifrån hur jämnbra serien är men jag tror de tar sig in på topp 6 igen. Klassen på laget i kombination med att de ledande spelarna har lång bakgrund i föreningen och är erkända vinnarskallar ökar möjligheten att överträffa kvaliteten på papperet.
palleparling: Backar 3+ Ett av nye sportchefens Kimmo Kapanens allra första drag under fjolåret var att, något oväntat, skeppa i väg offensive Joey LaLaeggia till HV71 för att skapa ekonomiskt utrymme för att göra genomföra förändringar i truppen. Kapanen värvade i stället in Joonas Lyytinen från Helsingfors i den finska ligan.
Lyytinen har inte samma X-faktor som LaLaggia men han gav laget en helt annan trygghet med sin pondus och trygga spel. Lyytinen gjorde omedelbar succé och var Timrås genomgående bästa back.
Axel Rindell värvades även han in under säsongen och svarade för 13 poäng på sina 26 matcher. I den sista grundseriematchen mot Rögle skadade sig Rindell efter en tackling mot benet/låret vilket höll honom borta från slutspelet. Med tanke på hur pass bra Rindell hade varit dessförinnan och den lucka han lämnade efter sig är det inte överdrivet att påstå att han hade kunnat göra skillnad i kvartsfinalserien mot Örebro.
Tim Erixon är en stabil och viktig back för Timrå. Han är en gedigen spelare som det går att bygga ett backpar kring. Erixon har samlat på sig massvis med rutin och är en av ledarna i gruppen. Elmeri Eronen hade stundtals lite problem med tempot men löste det alltsomoftast med sin spelskicklighet. Det borde finnas mer att få ut från Eronen som nu fått ett år på sig att anpassa sitt spel till hockeyn som spelas i SHL.
Didrik Strömberg är en härlig karaktär och en spelare som offrar sig och ger allt och lite till i varje situation. Det har kostat på med återkommande skador men frisk och kry är Strömberg en nyckelspelare i defensiven. Per Svensson är, precis som Strömberg, en rejäl och defensiv lagd back. Svensson har tagit en lång väg för att ta sig till SHL. Debuten i högsta ligan i förfjol var bättre än säsongen i fjol. Återstår att se om Svensson kan lyfta sig en smula för att vara den pålitlige sjättebacken som han ska vara. Där bakom finns Simon Forsmark, Noel Edfeldt och Emil Melander – alla födda 2003. Beroende på hur skadeläget ser ut så lär Edfeldt eller Melander lånas ut till antingen hockeyallsvenskan eller hockeyettan.
Simon Forsmark ska kunna vara med och sätta press på backarna ovanför. Forsmark var tidigt en av 03-kullens bästa backar men stod och stampade i Örebro när Timrå värvade honom under säsongen i fjol. Forsmark har jobbat på sin fysik under sommaren och måste få upp farten i sina ben, ta snabbare beslut både med och utan puck för att kunna slå sig in i SHL. Jag skulle också vilja se en större beslutsamhet från Forsmark i det fysiska spelet. Markera närvaro, tackla och var lite elak för att skicka en signal om att du är redo att kämpa för din plats i laget. Jag är inte främmande för att Timrå kommer behöva förstärka sin backsida under säsongen.
Forwards 4+ Forwardssidan är väldigt stark med toppspelare som Anton Lander, Jonathan Dahlén, Emil Pettersson, Robin Hanzl och nyförvärvet Filip Hållander för att nämna några. I oktober eller november beräknas dessutom Anton Wedin vara tillbaka efter den knäskada som hållit honom borta från spel sedan början av januari. Wedin, som varit skadebenägen de senaste säsongerna, har en härlig speed och kan på egen han bryta mönstret och göra det oväntade. En skadefri Wedin skulle stärka upp vilket lag som helst i serien.
Robin Hanzl är en spelare som jag gillar. Han är smart, ser isen bra och framför allt är han alltid spelbar över hela isen. Jag tycker dock inte Hanzl var lika bra i fjol som året dessförinnan. Möjligtvis hamnade han i skuggan av lagkaptenen Anton Lander som var precis så majestätisk som alla Timråsupportrar hade hoppats på. Lander är bra över hela banan, han ställer höga krav på sin omgivning och är en bra ambassadör rör Timrå.
Förmodligen får Lander spela i en kedja med Jonathan Dahlén och Filip Hållander. Håller sig Dahlén skadefri så kan han göra över 50 poäng. Dahlén har sett pigg ut under försäsongen och rapporterna vittnar om att han ska vara i bra fysiskt slag.
Filip Hållander är tillbaka i Timrå efter två år i Luleå och lika många år i Pittsburghs organisation. Hållander tycks ha utvecklat spelet runt sargerna där han är otroligt duktig på att skydda pucken. Han ser också rappare och starkare ut än senast han spelade i SHL. När Hållander får upp farten och driver mot mål är han svår och få stopp på.
Lander, Dahlén och Hållander har förutsättningar för att vara en väldigt bra och produktiv kedja.
Robin Hanzl, Emil Pettersson och en pånyttfödd Magnus Pääjärvi kommer vara en bra andrakedja. Där finns det mer att få ut från Hanzl och Pettersson än vad vi fick se i fjol. Pettersson är en spelare som bedöms mycket efter antal poäng. Trots att han var aningen ojämn så svarade han ändå för 31 poäng vilket var tredje bäst i laget. Pääjärvi värvades under fjolåret och kom in och gav laget bredd. Pääjärvi är väldigt seriös, är ett föredöme och en spelare som jag vet att många ser upp till. Under fler års tid i Nordamerika hade Pääjärvi en ganska begränsad roll. Det har gjort att han tappat sitt spel med pucken som han var skicklig på när han slog sig in i SHL som 16-, 17-åring. Numera är Pääjärvi en lagspelare som jobbar stenhårt, täcker skott och är på så sätt lite av en drömspelare för tränaren Ante Karlsson. Under fjolåret blev spelet med puck successivt bättre och rollen som Pääjärvi hade passade honom bra då han slapp leva med press om att producera mål och poäng som var fallet säsongen innan med Malmö.
Albin Lundin är en bra och stabil tredjecenter som tillsammans med Sebastian Hartmann och Panu Mieho kommer att kunna vara tunga och jobbiga att möta. Mieho plockades in under säsongen i fjol och gav laget lite mer tyngd och fysik. Hartmann har en offensiv uppsida och ett fint skott. I den här kedjan ska han också nyttja sin storlek och fysisk vilket gör att han måste röra på fötterna och inte vara stillastående.
Där bakom finns Erik Andersson, Jeremy Boyce, Oliver Johansson och Dennis Värmhed.
Jeremy Boyce flyttade upp till Timrå 2009 för att gå på deras hockeygymnasium. Han har blivit kvar där sedan dess och går nu in på sin 14:e säsong i A-laget. Ingen annan har gjort fler matcher för Timrå än vad Boyce har gjort.
Oliver Johansson är draftad av Ottawa men har haft svårt att anpassa sig till seniorhockeyn. Han har ännu inte skickligheten för att spela i en producerande roll och har heller inte visat sig vara tillräckligt ansvarsfull i det defensiva spelet. Det gör att Dennis Värmhed kan gå före eftersom han är rejälare i spelet och tar ett större ansvar i spelet med- och utan puck. Överlag så gillar jag Timrås forwardssida som står sig riktigt bra i SHL.
palleparling: Timrå var det lag som imponerade allra mest på mig i fjol. De gick från att spela kvalspel till att sluta på en femteplats i tabellen för att sedan förlora en tajt slutspelsserie mot Örebro i kvartsfinalen.
Truppen från i fjol är mer eller mindre intakt där sportchefen Kimmo Kapanen endast har värvat två spelare.
Kapanen var väldigt aktiv under fjolåret och förändrade den trupp som hans föregångare Kent ”Nubben” Norberg byggt genom att plocka in sju spelare och göra sig av med fyra. Med god hjälp av sin kunskap och sitt kontaktnät från den finska marknaden plockade Kapanen in Axel Rindell och Joonas Lyytinen som gav både laget och dess backsida en helt annan slagstyrka.
Förväntningarna på Timrå är högt ställda inför den här säsongen och klubben har till och med budgeterat för kvartsfinal, vilket sett till den tuffa konkurrensen, är ganska vågat. Om något lag i fjol tog Timrå lite för givet så kommer man inte få något gratis i år. Timrå nämns och bemöts återigen med en helt annan respekt efter deras fina säsong i fjol.
Målvakter 4+ I fjol var målvaktssidan på förhand ett stort frågetecken. Det visade sig vara direkt obefogat.
Jacob Johansson var den målvakt som spelade flest matcher under grundserien i fjol. Han stod 47 av 52 matcher, vilket är aningen i överkant även om han gjorde det väldigt bra. Johansson kunde bygga vidare på det lysande kvalspel han svarade för året innan och växte ut till en av seriens absolut bästa målvakter. Det gav honom chansen i Tre Kronor där han tog sig hela vägen till VM och var tredjevalet bakom Lars Johansson och Jesper Wallstedt.
Till den här säsongen får Johansson tuffast tänkbara konkurrens i form av Tim Juel som värvats från Oskarshamn. Kimmo Kapanen, själv en tidigare stormålvakt i Timrå, såg Juels potential och var tidig med att erbjuda honom ett kontrakt. Då var Juel en habil målvakt som delade på målvaktssysslan med Joe Cannata i Oskarshamn. Från januari och framåt växte sedan Juel ut till en av SHL:s bästa målvakter. Endast Växjös Emil Larmi hade en bättre räddningsprocent än Juel på den här sidan kalenderåret.
Både Jacob Johansson och Tim Juel har tagit tid på sig att nå dit man är i dag. Johansson fyller 30 på söndag medan Juel är 29 år. Jag är inte helt säker att tålamodet kommer att finnas där hos bägge två för att dela på istiden.
Oavsett vem som får chansen mellan stolparna kommer den andra att vara besviken eftersom båda numera ser sig själva som förstavalet.
Den klassiska ”bäst för dagen kommer att stå” skapar en tuff och utmanade konkurrenssituation, men ger inte någon av dem det lugn som jag tror målvakter behöver känna för att prestera på topp.
· 
