Timrå IK

Läktarproffset: Jag tror du är nuddar något här som jag identifierar som problem idag.

”Betalande kund” för mig är marginalåskådaren. Den som är där för tidsfördriv, kanske lite medgångssupporter. De behövs också, men får aldrig vara representativ för de vi syftar på när vi pratar supporter.
Dessa är också en vital del, så förringar inte vikten av dessa. Men de kommer inte vara där när det blåser som mest.

Sen har vi supportrarna. De är också en betalande kund, men är primärt där för att de älskar laget. Känner sig hemma i arenan, har säkert flera de morsar på. Åsidosätter saker i vardagen för att åka på match.
De är den bärande stommen som gör att vi kommer vara ett par tusen på plats även säsongen vi, förhoppningsvis aldrig, ställs inför vår skapare igen när vi tar oss an Tingsryd en tisdag i HA i jakten på SHL.
Denna åskådare, enligt min uppfattning, skiter lite i underhållningsvärde. Klart det kan spela in, och någon match stannar man hemma och tjurar när det går motigt. Men i regel är man där. Att få känna sig som en del av denna förening, alla minnen av framgångar, alla motgångar, formar ett engagemang där man inte riktigt identifierar sig som en konsument. Dessa måste bli fler enligt mig, och är det denna typ av support vi främjar?

Jag vet att det snackas mycket mot att vi är en klubb för inbördes beundran, att vi lider stort av svågerpolitik. Även om jag inte delar denna bild helt så förstår jag kritiken; många vill ha mer professionalitet. Det är en god tanke, men är det helt riskfritt? Jag tror inte det. Vi kutar nu ner längs en finsk stig som mycket riktigt är vågad, och något kanske lite ”nytt”. Jag är rädd för att vi vid framgång kommer ha fler av marginalåskådaren, som kommer göra att vi har lapp på luckan när det går riktigt riktigt bra.
Men som sviker när det går dåligt. Att vi helt plötsligt tycker 3900 pers mot Rögle är en helt ok siffra.

Blir som vanligt för långt och lite spretigt när jag sitter och skriver mina tankar på uppstuds med en fredagsöl i handen. Det jag menar är att jag vill att vi fortsätter vara den ”lilla” klubben med ett enormt lokalt hjärta, som tar stolthet i att vi har många arbetare i klacken istället för bakåtkammade universitetsekonomer, och i så fall varsamt anpassar det till det prestationsbolag många suktar.

Glad helg, och tyvärr verkar jag återigen få äta upp mina affekthot om bojkott då jag troligtvis åker ut till arenan imorgon med.