Till syvende och sist blir det en existensfilosofiskfråga. Varje säsong vållar mig avgjort mer lidande än lycka, slutar (med få undantag) i raseri och sorg som fördärvar halva sommaren. Vad är mening med livet? Finns bättre sätt att tillbringa tid fram till döden?
Simmalugnt: Ante har inte gett en enda matchintervju den här säsongen där han sänt trovärdiga signaler. Snacka om själva sinnebilden av att önska sig bort
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
Inte ens Ante själv såg ut som han trodde på sina ord där.