Ojh-Ajh: frågan är väl h u r man ska bygga upp det. Vad finns egentligen kvar av "in-your-face"-hockeyn? Vi åker väldigt sällan i maxhastighet in i situationerna utan puck, vi bryter väldigt få anfall i uppbyggnadsfasen och får spelvändningar, vi går - med få undantag - inte den rakaste vägen mot mål, vi spelar inte stenhårt fysiskt (iaf vinner vi inte fler kampmoment än vi förlorar), och vi försöker inte komma till avslut så snabbt som möjligt.
Jag trodde att vi, iom Kapanens och Näkyväs intåg samt veckovilan, skulle komma tillbaka till den fartfyllda, utmanande och intensiva hockeyn. Istället har det blivit snarast tvärtom. Individuellt har vi bra utväxling på våra stjärnor (Jonte allra mest), men som lag betraktat tycker jag att vi går åt fel håll. Vi sitter inte ihop. Spelet i egen zon förstår jag mig inte på, och vi kan enbart tacka sinnessjuka målvaktsinsatser för att vi lyckats hålla nere siffrorna bakåt. Vi släpper till alldeles för mycket. Och passiviteten i sig leder till långa anfall emot och mindre energi över till offensiven.
Sen verkar inte spelarna förstå det där med "manage the puck". Helvete, så vi dumpar den. Även i lägen när vi kan spela tillbaka på back och åka och byta. Dump, dump, dump. Exakt som på Antes tid. Det är fan inte in-your-face någonstans.
Mer Ante: sargrundelgnugget är tillbaka. Inte många ingångar i offensiva zonen som sker längre bort än två meter från sargen. Sen skicka fram och tillbaka, ner bakom mål, upp på back, ner längs sargen, upp på back, ner igen.
Motståndarna har läst vår hockey och hittat sätt att spela sig ur pressen. Hade hoppats att ett motmedel på det varit att ligga ännu närmare motståndarna och krympa ytorna ytterligare. Istället går vi åt motsatt håll. Lägre press, större avstånd, mindre kompakt i mittzonen, mer styrspel. Av Jokinen-hockeyn återstår...vadå? Och vart är man på väg egentligen?
Som sagt, 5 raka och 13/15 poäng. Att gnälla då är kanske lite retarderat. Men jag är orolig. Jag har väldigt svårt att se det här hålla om vi inte lyckas hitta en mer konsekvent, sammanhållen spelidé.
Bragd-Birger: Jag vet inte men känslan är kanske att vi för tillfället inte orkar spela Olli hockey pga den hårda träningen som laget genomgår varje dag. En fas som ska gås igenom… och med tanke på att vi inte är i toppform så kanske vi får vara glada att vi hittar sätt att vinna på ändå?! Jonte antyder att hans huvud inte var med igår… dom hade tydligen använt alla hjärnceller i nån Escape Room utmaning hela dagen innan. Vi är i november månad så framåt nyår/ januari och framåt så borde det lätta, tycker man, och farten och tyngden bör visas allt mer eftersom att det börjar dra ihop sig till slutspel. Försöker hitta nåt positivt just nu i spelet… bra lagmoral är det iaf.
Bragd-Birger: I all min välvilja och snälltolkning kan jag inte annat än hålla med! Är det Jokinen som har det största tålamodet? För ja, vi avviker mot In-Your-Face-idén. Hörde honom ändå påminna om en del av det ursprungliga i senaste matchavsnittet, typ ”låt bli att peta med klubban - gå in med kropp istället”. Är det bara lagets kollektiva muskelminne som spökar? Det har som du säger funnits gott om tid att scouta oss nu. Alla lag kan inte förlita sig på att med skicklighet bemöta In-Your-Face, men ett återkommande motdrag har väl varit att komma ut med samma energi. Här känns det som att vi backat undan istället för att hålla fast vid idén och initiativet. Och då blir det liksom lite halvmesyr av alltihop.
Det skulle vara mycket intressant att höra Ollis åsikter i frågan. ST? YouTube?
· 
Vad finns egentligen kvar av "in-your-face"-hockeyn? Vi åker väldigt sällan i maxhastighet in i situationerna utan puck, vi bryter väldigt få anfall i uppbyggnadsfasen och får spelvändningar, vi går - med få undantag - inte den rakaste vägen mot mål, vi spelar inte stenhårt fysiskt (iaf vinner vi inte fler kampmoment än vi förlorar), och vi försöker inte komma till avslut så snabbt som möjligt.
Jag trodde att vi, iom Kapanens och Näkyväs intåg samt veckovilan, skulle komma tillbaka till den fartfyllda, utmanande och intensiva hockeyn.
Istället har det blivit snarast tvärtom. Individuellt har vi bra utväxling på våra stjärnor (Jonte allra mest), men som lag betraktat tycker jag att vi går åt fel håll.
Vi sitter inte ihop. Spelet i egen zon förstår jag mig inte på, och vi kan enbart tacka sinnessjuka målvaktsinsatser för att vi lyckats hålla nere siffrorna bakåt. Vi släpper till alldeles för mycket. Och passiviteten i sig leder till långa anfall emot och mindre energi över till offensiven.
Sen verkar inte spelarna förstå det där med "manage the puck". Helvete, så vi dumpar den. Även i lägen när vi kan spela tillbaka på back och åka och byta. Dump, dump, dump. Exakt som på Antes tid. Det är fan inte in-your-face någonstans.
Mer Ante: sargrundelgnugget är tillbaka. Inte många ingångar i offensiva zonen som sker längre bort än två meter från sargen. Sen skicka fram och tillbaka, ner bakom mål, upp på back, ner längs sargen, upp på back, ner igen.
Motståndarna har läst vår hockey och hittat sätt att spela sig ur pressen. Hade hoppats att ett motmedel på det varit att ligga ännu närmare motståndarna och krympa ytorna ytterligare. Istället går vi åt motsatt håll. Lägre press, större avstånd, mindre kompakt i mittzonen, mer styrspel.
Av Jokinen-hockeyn återstår...vadå? Och vart är man på väg egentligen?
Som sagt, 5 raka och 13/15 poäng. Att gnälla då är kanske lite retarderat. Men jag är orolig. Jag har väldigt svårt att se det här hålla om vi inte lyckas hitta en mer konsekvent, sammanhållen spelidé.