Timrå IK

sargad: Jag känner samma sak ang det plötsliga topplagsbeteendet, och det får väl heta så tills det börjar bära emot istället. 😊 Samtidigt har det känts bekymrande att se att statistiken för skotten och skottförsöken grinat emot oss. Visst, bortamatcher och så men det har stärkt känslan att det handlar mer om flyt än skicklighet just nu. Åtminstone är det lätt att känna så när man är van vid annat som Timråsupporter och dessutom inte har insyn i hur man hanterar det i omklädningsrummet.

Just därför kändes det lugnande att läsa Jontes kommentar i ST, på frågan om vad som sades i pausen mellan P2-P3 och som gjorde att det såg bättre ut i tredje: ”Det var mycket olika saker. Sedan kom Olli in och sa att Malmö är på hugget men skit samma. Vi har 1–0, det stämmer inte för oss men vi ska få stopp på dem och ta det enkla beslutet hela tiden. Det tycker jag att vi gjorde.”

Det finns en riktning och ett tålamod i gruppen. Jag tror att det spelar stor roll såna här gånger. Visst, laget och alla vi supportrar önskar väl inget hellre än att det ska se ut som första 30 hemma mot SAIK. Men när det inte gör det håller man ihop det ändå. Jag tycker att det KÄNNS kraftigt annorlunda mot förra säsongen. Kul för Brynäs, Örebro och alla som fått det att funka tipptopp så här långt, men vi kan väl vara helt överens om att vi har våran prime time kvar att casha in? Vi bygger upp det lagom till slutspelet. Yes. Då var det bestämt.

❤️🤍

Ojh-Ajh: frågan är väl h u r man ska bygga upp det.
Vad finns egentligen kvar av "in-your-face"-hockeyn? Vi åker väldigt sällan i maxhastighet in i situationerna utan puck, vi bryter väldigt få anfall i uppbyggnadsfasen och får spelvändningar, vi går - med få undantag - inte den rakaste vägen mot mål, vi spelar inte stenhårt fysiskt (iaf vinner vi inte fler kampmoment än vi förlorar), och vi försöker inte komma till avslut så snabbt som möjligt.

Jag trodde att vi, iom Kapanens och Näkyväs intåg samt veckovilan, skulle komma tillbaka till den fartfyllda, utmanande och intensiva hockeyn.
Istället har det blivit snarast tvärtom. Individuellt har vi bra utväxling på våra stjärnor (Jonte allra mest), men som lag betraktat tycker jag att vi går åt fel håll.
Vi sitter inte ihop. Spelet i egen zon förstår jag mig inte på, och vi kan enbart tacka sinnessjuka målvaktsinsatser för att vi lyckats hålla nere siffrorna bakåt. Vi släpper till alldeles för mycket. Och passiviteten i sig leder till långa anfall emot och mindre energi över till offensiven.

Sen verkar inte spelarna förstå det där med "manage the puck". Helvete, så vi dumpar den. Även i lägen när vi kan spela tillbaka på back och åka och byta. Dump, dump, dump. Exakt som på Antes tid. Det är fan inte in-your-face någonstans.

Mer Ante: sargrundelgnugget är tillbaka. Inte många ingångar i offensiva zonen som sker längre bort än två meter från sargen. Sen skicka fram och tillbaka, ner bakom mål, upp på back, ner längs sargen, upp på back, ner igen.

Motståndarna har läst vår hockey och hittat sätt att spela sig ur pressen. Hade hoppats att ett motmedel på det varit att ligga ännu närmare motståndarna och krympa ytorna ytterligare. Istället går vi åt motsatt håll. Lägre press, större avstånd, mindre kompakt i mittzonen, mer styrspel.
Av Jokinen-hockeyn återstår...vadå? Och vart är man på väg egentligen?

Som sagt, 5 raka och 13/15 poäng. Att gnälla då är kanske lite retarderat. Men jag är orolig. Jag har väldigt svårt att se det här hålla om vi inte lyckas hitta en mer konsekvent, sammanhållen spelidé.