FH - avdammad: Skönt att återse din signatur på Hockeysnack. Hoppas att du rör på dig, så att dammet icke fäster igen.
Skulle gärna vara optimistisk, men hur jag än försöker kan jag inte se annat än mörker. Anledningen är att jag inte alls delar Kentas syn på denna obehagliga matchserie, eller vad som måste göras för att komma ur strypsnaran. Jag tänker: Rocka Röven Av Högern. Han tänker: Inga Fler Misstag.
Med säsongens matcher, och tidigare slutspel, i minne är det smärtsamt att se denna kvartsfinalserie. Fram tills nu har han medelst suveränt taktiskt sinne och fingerzpitsgefühl lockat fram en kollektiv storhet ur tämligen basala ingridienter. Nu har han lyckats med det motsatta. Ett helt lag åker omkring och underpresterar. Man kan snacka om formkurvor, oflyt, misstag och så vidare in absurdum. Enligt mitt bemenande är det inte där det felas. Det är snarare inställningen, och den taktiska disponeringen av styrkorna.
Just nu är coachmatchen Frank Bruno mot Lillen Eklund. Och det är inte Wikegård som efteråt kommer att säga 'jag tyckte jag var bra med så länge jag stod upp'. Tyvärr. Jag såg gårdagsmatchen som lite av ett vägskäl. Därför blir jag både förbannad och uppgiven när jag ser vilken spelplan timråiterna så ängsligt försökte följa. Därför känner jag närmast vrede när jag hör Kenta fokusera på det misstag som leder fram till 2-1. Och därför hyser jag väldigt litet hopp om vändning av denna kvartsfinalserie.
Märk väl. Jag förespråkar ingen tuta-och-kör, hej-vad-det-går-hockey. Hjärnan måste finnas med, defensiven ha hög prioritet. Men det är fanimej närmast tjänstefel att undlåta sig att överlämna taktpinnen till Djurgården, som därigenom får ännu större möjligheter att spela hockey så som de vill.
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· 
Skulle gärna vara optimistisk, men hur jag än försöker kan jag inte se annat än mörker. Anledningen är att jag inte alls delar Kentas syn på denna obehagliga matchserie, eller vad som måste göras för att komma ur strypsnaran. Jag tänker: Rocka Röven Av Högern. Han tänker: Inga Fler Misstag.
Med säsongens matcher, och tidigare slutspel, i minne är det smärtsamt att se denna kvartsfinalserie. Fram tills nu har han medelst suveränt taktiskt sinne och fingerzpitsgefühl lockat fram en kollektiv storhet ur tämligen basala ingridienter. Nu har han lyckats med det motsatta. Ett helt lag åker omkring och underpresterar. Man kan snacka om formkurvor, oflyt, misstag och så vidare in absurdum. Enligt mitt bemenande är det inte där det felas. Det är snarare inställningen, och den taktiska disponeringen av styrkorna.
Just nu är coachmatchen Frank Bruno mot Lillen Eklund. Och det är inte Wikegård som efteråt kommer att säga 'jag tyckte jag var bra med så länge jag stod upp'. Tyvärr.
Jag såg gårdagsmatchen som lite av ett vägskäl. Därför blir jag både förbannad och uppgiven när jag ser vilken spelplan timråiterna så ängsligt försökte följa. Därför känner jag närmast vrede när jag hör Kenta fokusera på det misstag som leder fram till 2-1. Och därför hyser jag väldigt litet hopp om vändning av denna kvartsfinalserie.
Märk väl. Jag förespråkar ingen tuta-och-kör, hej-vad-det-går-hockey. Hjärnan måste finnas med, defensiven ha hög prioritet. Men det är fanimej närmast tjänstefel att undlåta sig att överlämna taktpinnen till Djurgården, som därigenom får ännu större möjligheter att spela hockey så som de vill.
Det GÅR att våga mer. Även med kontroll.