General_Moisio: Jag hoppas självklart lika mycket som dig att han kommer igång, om han nu är bättre än vad han visat såhär långt. Nästan tio matcher spelade och vi har mött de flesta lagen. Dessa matcher är ändå en rätt bra måttstock över både lagets och enskilda spelares prestation fram till nu.
Laget har visat att man definitivt inte blir någon slagpåse den här säsongen när väl spelet fungerar som det ska. Dock krävdes att sheriffen klev tillbaka i båset för att spelarna skulle förstå allvaret fullt ut. Ett svaghetstecken detta, då Manderville tidigare visat att han är skadekänslig. Hoppas att hans vad det verkar betydligt bättre försäsongsträning också gör att han håller ihop bättre. Bland enskilda spelare är det få förutom redan nämnde Manderville som stuckit ut. Warg har blixtrat till i ett par matcher, Asplund växte ut till en matchvinnare de matcher han stod, och Regin visade väl lite av det han förväntas kunna nu senast. Annars är det svårt att dra några växlar alls på hur det egentligen ser ut.
Det är väldigt synd att de spelare som nu varit i klubben en längre tid inte förmår spela bättre än vad de gjort. Krykov är undantagen, han spelar mot tiden just nu och behöver just precis mer tid för att hitta tillbaka. Robban kämpar på vanligt vis, men visst fattas något där? Överlag är det väl nästan tal om steg tillbaka jämfört med tidigare säsonger på rätt många spelare. Aalto, Koskinen, Styf är några som iaf jag förväntat mig mer utav.
Tålamod är en dygd, jag vet, och jag tänker heller inte gnälla ikapp med "vissa andra" skribenter i den här gästboken. Ingen nämnd, ingen heller glömd.. ;-)
Vad jag dock efterlyser är just det som Timrå börjat visa upp lite av nu mot slutet - det sätt man gjort sig van att se LAGET Timrå vinna sina matcher på, nämligen hårt arbete och att man kämpar hårdare än sina motståndare. Kent Manderville uttalade sig alldeles lysande vad gäller det i matchen mot Brynäs i torsdags. Timrå har inte det material den här säsongen som gör att man har råd att slappna av under matcherna i vetskapen om att det finns spelare likt Zäta, Modin och Kiprosoff som fixar poängen åt laget ändå. Det är upp till LAGET att vara ödmjuka till 100 % och att man hela tiden sätter jobbet och kampmomentet i första rummet.
· 
Laget har visat att man definitivt inte blir någon slagpåse den här säsongen när väl spelet fungerar som det ska. Dock krävdes att sheriffen klev tillbaka i båset för att spelarna skulle förstå allvaret fullt ut. Ett svaghetstecken detta, då Manderville tidigare visat att han är skadekänslig. Hoppas att hans vad det verkar betydligt bättre försäsongsträning också gör att han håller ihop bättre. Bland enskilda spelare är det få förutom redan nämnde Manderville som stuckit ut. Warg har blixtrat till i ett par matcher, Asplund växte ut till en matchvinnare de matcher han stod, och Regin visade väl lite av det han förväntas kunna nu senast. Annars är det svårt att dra några växlar alls på hur det egentligen ser ut.
Det är väldigt synd att de spelare som nu varit i klubben en längre tid inte förmår spela bättre än vad de gjort. Krykov är undantagen, han spelar mot tiden just nu och behöver just precis mer tid för att hitta tillbaka. Robban kämpar på vanligt vis, men visst fattas något där? Överlag är det väl nästan tal om steg tillbaka jämfört med tidigare säsonger på rätt många spelare. Aalto, Koskinen, Styf är några som iaf jag förväntat mig mer utav.
Tålamod är en dygd, jag vet, och jag tänker heller inte gnälla ikapp med "vissa andra" skribenter i den här gästboken. Ingen nämnd, ingen heller glömd.. ;-)
Vad jag dock efterlyser är just det som Timrå börjat visa upp lite av nu mot slutet - det sätt man gjort sig van att se LAGET Timrå vinna sina matcher på, nämligen hårt arbete och att man kämpar hårdare än sina motståndare. Kent Manderville uttalade sig alldeles lysande vad gäller det i matchen mot Brynäs i torsdags. Timrå har inte det material den här säsongen som gör att man har råd att slappna av under matcherna i vetskapen om att det finns spelare likt Zäta, Modin och Kiprosoff som fixar poängen åt laget ändå. Det är upp till LAGET att vara ödmjuka till 100 % och att man hela tiden sätter jobbet och kampmomentet i första rummet.
Forza Timrå, i med- och motgång!!