Blir lite smått chockad när jag läser den här tråden och inte ser Strimma nämnd som den självklara kandidaten, utan möjligtvis som en en av flera alternativ. Sen inser jag att många av er aldrig fick tillfälle att beskåda honom i verkligheten. Att skriva en motivering känns också märkligt eftersom det är så fullständigt självklart för mig att han är Timrå IK:s störste spelare genom tiderna. Men här kommer dock några tunga argument :
- Under Tarasovs period som ledare av det Sovjetiska landslaget dominerade man hockeyvärlden stort. En - endast en spelare utanför Sovjet bjöds in att träna med de röd-vita av Tarasov (som av de flesta anses som en av hockeyvärldens största tränare genom tiderna) : Lennart Svedberg
- Det sägs att när Bobby Hull var inne på isen så hade han sån spelkarisma att det gick ett sus av förväntan bland publiken när han fick pucken och avancerade över blålinjen. Precis på samma sätt har jag själv upplevt det med Strimma ett otal gånger när han fångade upp pucken bakom det egna målet och med bländande skridskoåkning och tekning fintade sig igenom motståndarfemman om och om igen....Ingen annan spelare i TIK har uppträtt på detta sätt och bemötts med sådan respekt och förväntan av publiken gång på gång. Jag skulle vilja sträcka mig till att ingen svensk hockeyspelare överhuvudtaget haft en sådan magisk utstrålning de där tidiga åren på 70-talet som Strimma hade. Varken förr eller senare ( skulle möjligtvis vara Sven Tumba, men det har jag aldrig själv upplevt).
- Strimma var även under sin tid en lite ovanlig backtyp. Han var ganska tunn och utövade praktiskt taget aldrig den fysiska delen av hockeyspelets många delar.Ursprungligen var Strimma forward och det märktes. Han tänkte hela tiden offensivt. Han var en fantastisk skridskoåkare med bländande teknik, bra skott och framför allt ett fantastiskt spelsinne. Timrå hade ett mycket bra lag de sista åren som han fick befinna sig på denna jord, men de övriga förbleknade när han steg ut på isen.
Sen kan man självklart inte jämföra Strimma med dagens spelare och den hockey som bedrivs idag. Strimma skall jämföras med de förutsättningar som fanns då och då var han helt outstanding i Timrå, Sverige och även en av de stora i hela hockeyvärlden. Det finns ingen annan TIK:are genom tiderna som haft den positionen när de spelat i Timrå.
Favoritarenor (och inte): Bortasektionen enda skamfläcken? Ja om man enbart ser till hockeyupplevelsen för samtliga kanske. Och då är jag definitivt med. Som jag konstaterat, då är SCA svårslagen. Jag har ju som bekant andra synpunkter också men för huvudsyftet, se hockey, har vi en topparena!
· 
screenshot20241122-061117.png
- Under Tarasovs period som ledare av det Sovjetiska landslaget dominerade man hockeyvärlden stort. En - endast en spelare utanför Sovjet bjöds in att träna med de röd-vita av Tarasov (som av de flesta anses som en av hockeyvärldens största tränare genom tiderna) : Lennart Svedberg
- Det sägs att när Bobby Hull var inne på isen så hade han sån spelkarisma att det gick ett sus av förväntan bland publiken när han fick pucken och avancerade över blålinjen. Precis på samma sätt har jag själv upplevt det med Strimma ett otal gånger när han fångade upp pucken bakom det egna målet och med bländande skridskoåkning och tekning fintade sig igenom motståndarfemman om och om igen....Ingen annan spelare i TIK har uppträtt på detta sätt och bemötts med sådan respekt och förväntan av publiken gång på gång. Jag skulle vilja sträcka mig till att ingen svensk hockeyspelare överhuvudtaget haft en sådan magisk utstrålning de där tidiga åren på 70-talet som Strimma hade. Varken förr eller senare ( skulle möjligtvis vara Sven Tumba, men det har jag aldrig själv upplevt).
- Strimma var även under sin tid en lite ovanlig backtyp. Han var ganska tunn och utövade praktiskt taget aldrig den fysiska delen av hockeyspelets många delar.Ursprungligen var Strimma forward och det märktes. Han tänkte hela tiden offensivt. Han var en fantastisk skridskoåkare med bländande teknik, bra skott och framför allt ett fantastiskt spelsinne. Timrå hade ett mycket bra lag de sista åren som han fick befinna sig på denna jord, men de övriga förbleknade när han steg ut på isen.
Sen kan man självklart inte jämföra Strimma med dagens spelare och den hockey som bedrivs idag. Strimma skall jämföras med de förutsättningar som fanns då och då var han helt outstanding i Timrå, Sverige och även en av de stora i hela hockeyvärlden.
Det finns ingen annan TIK:are genom tiderna som haft den positionen när de spelat i Timrå.