Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma Alla sova i enslig gård drömmandes om bl.a "lillstrimma" Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på Timrå's Tallar samt gran, snön lyser vit på taken Endast tomten är vaken
Står där så grå vid arenans entré, grå mot den vita driva, tittar, som många vintrar förr, upp emot månens skiva Tittar mot skogen, där gran och fur drar kring hockeytemplet sin dunkla mur grubblar, fast ej det lär båta, över en underlig gåta
Varför så mången supporter det finns, på laget vid motgång De gnäller När bristen är stor på att det då vinns, Det är då stöttningssupporten som bäst gäller. "Z" med fler skottar mål över där, Alla vi andra är kvar hemma här Det drömms om ett slutspel framöver, är dissning då vad laget behöver
För sin hand genom skägg och hår, skakar huvud och hätta --- »nej, den gåtan är alltför svår, nej, jag gissar ej detta» --- slår, som han plägar, inom kort slika spörjande tankar bort, går för att ordna och pyssla, går för att sköta sin syssla.
Packar nu säcken med klubbor och puck, succéklappen till gossar är taget Knyter sen snöret med en glädjens suck, Här sås ett frö för det framtida Timrålaget Det skall böjas i tid det som krokigt skall bli, därför skall De få tid att testa "hooken" Snart skuts slagskott i var enslig stuga uti, Tomten ler tänkandes på "framtidslooken"
Tomten smyger sig sist att se husbondfolket det kära, länge och väl han märkt, att de hålla hans flit i ära; barnens kammar han sen på tå nalkas att se de söta små, ingen må det förtycka: det är hans största lycka.
Så har han sett dem, far och son, ren genom många leder slumra som barn; men varifrån kommo de väl hit neder? Släkte följde på släkte snart, blomstrade, åldrades, värvades --- men vart? Gåtan, som icke låter gissa sig, kom så åter!
Tomten vandrar till ladans loft: där har han bo och fäste högt på skullen i höets doft, nära vid svalans näste; nu är väl svalans boning tom, men till våren med blad och blom kommer hon nog tillbaka, strax efter Timrås slutspelsvaka.
Då har hon alltid att kvittra om månget ett färdeminne, intet likväl om gåtan, som rör sig i tomtens sinne. Genom en springa i ladans vägg lyser månen på gubbens skägg, den lilla strimman på skägget nu blänker, tomten, han grubblar och tänker.
Tyst är skogen och nejden all, nu har vi Julepaus i vår serie Snart får dock takstolar åter stå pall, mot tryck och ljudnivå efter avslutad ferie Tomten lyssnar och, halvt i dröm, tycker sig höra applådernas ström, undrar, vem träffade målet, undrar, gick den in genom femte hålet.
Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård gott intill morgontimma. Månen sänker sin tysta ban, snön lyser vit på Timrå's tallar och gran, snön lyser vit på taken. Endast tomten är vaken.
...med denna lilla omskrivna dikt hälsar jag samt önskar Er allesammans en riktigt...
G O D J U L ! ! !
Väl mött i E.ON-Arena den 29 December för lite "08kross"
· 
stjärnorna gnistra och glimma
Alla sova i enslig gård
drömmandes om bl.a "lillstrimma"
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på Timrå's Tallar samt gran,
snön lyser vit på taken
Endast tomten är vaken
Står där så grå vid arenans entré,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva
Tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring hockeytemplet sin dunkla mur
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta
Varför så mången supporter det finns,
på laget vid motgång De gnäller
När bristen är stor på att det då vinns,
Det är då stöttningssupporten som bäst gäller.
"Z" med fler skottar mål över där,
Alla vi andra är kvar hemma här
Det drömms om ett slutspel framöver,
är dissning då vad laget behöver
För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta ---
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» ---
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går för att ordna och pyssla,
går för att sköta sin syssla.
Packar nu säcken med klubbor och puck,
succéklappen till gossar är taget
Knyter sen snöret med en glädjens suck,
Här sås ett frö för det framtida Timrålaget
Det skall böjas i tid det som krokigt skall bli,
därför skall De få tid att testa "hooken"
Snart skuts slagskott i var enslig stuga uti,
Tomten ler tänkandes på "framtidslooken"
Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.
Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, värvades --- men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!
Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
strax efter Timrås slutspelsvaka.
Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
den lilla strimman på skägget nu blänker,
tomten, han grubblar och tänker.
Tyst är skogen och nejden all,
nu har vi Julepaus i vår serie
Snart får dock takstolar åter stå pall,
mot tryck och ljudnivå efter avslutad ferie
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra applådernas ström,
undrar, vem träffade målet,
undrar, gick den in genom femte hålet.
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på Timrå's tallar och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
...med denna lilla omskrivna dikt hälsar jag
samt önskar Er allesammans en riktigt...
G O D J U L ! ! !
Väl mött i E.ON-Arena den 29 December för lite "08kross"
/ "Talesmannen"