PP. Fyra pass i zick-zack genom zonen, kortare och kortare, med det sista precis framför målvakt. Avslut i öppen kasse, uppsprätt i nättaket. Ryssklass från anno 1973.
Ni märker på min glasklara formuleringsteknik att jag är lite mer upprörd än genomsnittet just nu.
Den defensiva insatsen över hela banan är väl under all kritik. Av just den anledningen är det därför riktigt bra att vi vann och att göra 6 mål känns inspirerande. Den här segern kommer betyda mycket för självförtroendet och för sammanhållningen. Att få ordning på defensiven och att på så sätt automatiskt bli mer samspelta blir nyckeln inför framtiden.
Fernholm ja. Nja, han hör väl inte hemma på den här nivån än. Visst går det att klaga på Sanny Lindströms långsamhet och markeringsmissar, men han hade inte varit ett dugg sämre än Fernholm. Jag är ganska övertygad om det. Inte minst Alex Edler.
Tellan gjorde väl ingen stormatch men hade det mycket svårt också. Fick ingen hjälp alls. Puckarna styrdes och han var skymd många gånger.
Sedan tycker jag inte att det är bra att rulla på med tre centrar och fyra ytterforwardspar under en hel match då den är så pass jämn som den blev.
Några minuter in i tredje hade jag förändrat något åt det här hållet:
Nilsson-Bäckis-Hörnqvist
Weinhandl-Tony-Ekman
Warg-Bagarn-Wallin (visst, tre centrar men håll 0-0 och få ordning på defensiven)
Fernholm, avbytarbänken.
En matchotränad Marcus Nilson och Fabbe kunde få avlasta någongång.
Men, nu blev det ju seger ändå till slut. Starkt, trots allt. Inte minst viktigt efter en mycket tråkig och dålig hockeysäsong av Tre Kronor så här långt.