mangan: Jag håller med om att han ska stanna. Men jag håller inte med om att det är fel på spelsystemet. Inte systemet i sig i vart fall.
00/01 vann Djurgården SM-Guld och Tommy Boustedt coachade Frölunda. Så Conny Evensson har aldrig mött Hardy Nilsson i Elitserien, coach mot coach vill säga.
Sedan så är det nuvarande spelsystemet endast speciellt eftersom det bygger på offensiv hockey. Torpedhockey/BigIceHockey har lagts ner. Man vill avgöra matcher på egen hand och inte vänta motståndarnas misstag som Tre Kronor utvecklade under åren av Sovjets dominans.
I Elitserien idag så spelar de flesta lagen på ett sätt som betraktas som offensivt. Topplagen främst. De flesta andra lagen gör det på hemmaplan och spelar defensivt borta. Så jag ser inte varför spelarna ska känna sig ovana då de kommer till landslaget.
Min fundering ligger nu som sådan: Vad utvecklade Svensk Hockey bäst? Det nya offensiva tänkandet eller tidigare den mer defensiva Svenska stilen (1-3-1) ?
När både de flesta Elitserielagen och Tre Kronor spelade efter 1-3-1 modellen så vann vi mer och vi fick fram fler talanger. Men är det bara en slump eller kan det vara så att tråkig, defensiv och disciplinerad hockey utvecklar en spelare mer än offensiv glad hockey där spelarna måste ta egna initiativ? Det låter orimligt men jag tror spelarna fick känna sig mer tillräckliga då de vann matcher. Landslaget var roligare att titta på då de vann. Sedan så kommer vi inte ifrån att vi hade bättre spelare på den defensiva tiden också än vad vi har nu.
Hardy skulle kunna köra defensivt nu under de här turneringarna, speciellt mot ett så starkt lag som Finland. För att då sedan ändra spelsystem om vi får ihop ett bra lag till VM eller ska vi fortsätta spela defensivt trots att vi med våra bästa spelare har ett grymt starkt lag som kan slå alla.
Nej beskyll inte Hardy Nilsson för de problem som landslaget nu har. Problemet är djupare än så. Vi får längre inte fram tillräckligt med bra spelare. Vi ligger efter. Långt efter. 1996 tog Sverige med Samuel Påhlsson, Johan Davidsson, Mattias Öhlund och Per-Johan Axelsson i spetsen JVM-Silver. Sedan dess har vi 7 raka Juniormästerskap utan medalj. Det är det vi ser frukten av idag.
Men det brukar gå i vågor. Spelare födda slutet av 50-talet och början på 60-talet var starka årgångar medans de senare födda på mitten och slutet av 60 visade upp betydligt skralare resultat. Början på 70 och framtill just dessa 76or är sagolikt starka Svenska årgångar, där vi fick fram de som idag är världens bästa spelare individuellt sett. Efter 76 har det sämre ut med undantag för årskullen 80 som tog JEM-Guld och just nu har 8 spelare (Zetterberg, Weinhandl, Berglund, D.Sedin, H.Sedin, Ölvestad, Bäckman, och Mårtensson, säg till om jag i hasten glömt någon) i Nordamerika och stjärnor som Magnus Kahnberg, Jonas Frögren och Stefan Liv i Elitserien.
Dit jag vill komma är det att Sverige helt enkelt inte är bättre än så här och det är inte Hardy Nilssons fel. Förbundet är också medvetna om detta och jobbar just nu med Tommy Boustedt i spetsen på en lösning. Något som jag konkret skulle vilja se som jag tror skulle förbättra frambringandet av talanger det är en rak SuperAllsvenska med 12 eller max 14 lag. Men det behövs mer än så.
Sedan skulle Hardy säkert kunna vinna lite mer om han spelade mer defensivt men tjänar vi på det i längden? Ska vi vara ett lag som ska gå ut och spela spelförstörande? Är det bra för ishockeyn? Det är en avvägning Hardy själv får avgöra.
Jag tycker mer om Tre Kronor under Hardy Nilssons ledning än hur det såg ut med hans företrädare Peter Wallin.
· 
00/01 vann Djurgården SM-Guld och Tommy Boustedt coachade Frölunda. Så Conny Evensson har aldrig mött Hardy Nilsson i Elitserien, coach mot coach vill säga.
Sedan så är det nuvarande spelsystemet endast speciellt eftersom det bygger på offensiv hockey. Torpedhockey/BigIceHockey har lagts ner. Man vill avgöra matcher på egen hand och inte vänta motståndarnas misstag som Tre Kronor utvecklade under åren av Sovjets dominans.
I Elitserien idag så spelar de flesta lagen på ett sätt som betraktas som offensivt. Topplagen främst. De flesta andra lagen gör det på hemmaplan och spelar defensivt borta. Så jag ser inte varför spelarna ska känna sig ovana då de kommer till landslaget.
Min fundering ligger nu som sådan: Vad utvecklade Svensk Hockey bäst? Det nya offensiva tänkandet eller tidigare den mer defensiva Svenska stilen (1-3-1) ?
När både de flesta Elitserielagen och Tre Kronor spelade efter 1-3-1 modellen så vann vi mer och vi fick fram fler talanger. Men är det bara en slump eller kan det vara så att tråkig, defensiv och disciplinerad hockey utvecklar en spelare mer än offensiv glad hockey där spelarna måste ta egna initiativ? Det låter orimligt men jag tror spelarna fick känna sig mer tillräckliga då de vann matcher. Landslaget var roligare att titta på då de vann. Sedan så kommer vi inte ifrån att vi hade bättre spelare på den defensiva tiden också än vad vi har nu.
Hardy skulle kunna köra defensivt nu under de här turneringarna, speciellt mot ett så starkt lag som Finland. För att då sedan ändra spelsystem om vi får ihop ett bra lag till VM eller ska vi fortsätta spela defensivt trots att vi med våra bästa spelare har ett grymt starkt lag som kan slå alla.
Nej beskyll inte Hardy Nilsson för de problem som landslaget nu har. Problemet är djupare än så. Vi får längre inte fram tillräckligt med bra spelare. Vi ligger efter. Långt efter. 1996 tog Sverige med Samuel Påhlsson, Johan Davidsson, Mattias Öhlund och Per-Johan Axelsson i spetsen JVM-Silver. Sedan dess har vi 7 raka Juniormästerskap utan medalj. Det är det vi ser frukten av idag.
Men det brukar gå i vågor. Spelare födda slutet av 50-talet och början på 60-talet var starka årgångar medans de senare födda på mitten och slutet av 60 visade upp betydligt skralare resultat. Början på 70 och framtill just dessa 76or är sagolikt starka Svenska årgångar, där vi fick fram de som idag är världens bästa spelare individuellt sett. Efter 76 har det sämre ut med undantag för årskullen 80 som tog JEM-Guld och just nu har 8 spelare (Zetterberg, Weinhandl, Berglund, D.Sedin, H.Sedin, Ölvestad, Bäckman, och Mårtensson, säg till om jag i hasten glömt någon) i Nordamerika och stjärnor som Magnus Kahnberg, Jonas Frögren och Stefan Liv i Elitserien.
Dit jag vill komma är det att Sverige helt enkelt inte är bättre än så här och det är inte Hardy Nilssons fel. Förbundet är också medvetna om detta och jobbar just nu med Tommy Boustedt i spetsen på en lösning. Något som jag konkret skulle vilja se som jag tror skulle förbättra frambringandet av talanger det är en rak SuperAllsvenska med 12 eller max 14 lag. Men det behövs mer än så.
Sedan skulle Hardy säkert kunna vinna lite mer om han spelade mer defensivt men tjänar vi på det i längden? Ska vi vara ett lag som ska gå ut och spela spelförstörande? Är det bra för ishockeyn? Det är en avvägning Hardy själv får avgöra.
Jag tycker mer om Tre Kronor under Hardy Nilssons ledning än hur det såg ut med hans företrädare Peter Wallin.