Jag börjar förstå att spelarna inte riktigt förstår varför det är en sådan upprördhet. Det jag saknade i matchen var ren och skär desperation. I stället var det handlingsförlamning och brist på kreativitet som märktes. Är det kanske så det blir när man samlar för många ledarämnen på isen. "Något vi inte kommer att sakna är ledargestalter" sas det ju. Kanske var det därför spelarna bara lämnade över ansvaret till den bredvid i stället. Sverige var i matchen ett samspelt ickegöranågotgäng. Det hade faktiskt varit bättre med rena desperata jävlaranamma soloprestationer.
