Jo´rå, visst bygger jag väl till viss del mina förhoppningar på osäkra faktorer, men jag har vissa tvivel angående hur pass attraktiv en renodlad gränsöverskridande liga är för en europeisk publik. I det långa loppet måste väl frågan ställas om inte ansträngningar för att få sådana ligor till stånd egentligen beror på att man desperat försöker finansiera sina frikostiga satsningar, mer än att det handlar om ett genuint intresse från publiken?
Sen får man ju "hoppas" att den kollapsade tv-rättighetsmarknaden sätter vissa käppar i hjulet för herrar Anschutz/Harkkimo, rimligen torde en liga med tyngdpunkt i Tyskland/Schweiz ha väckt rejält intresse hos kraschade Kirch-gruppe, nu ser väl den marknaden ganska sänkt ut. Frågan är väl om marknaden helt och hållet byggde på felaktiga värderingar eller om detta bara är en tillfällig nedgång och nya aktörer dyker upp?
Att lagen som spelade i EHL var, och skulle väl komma att vara, brandskattade är ett stort problem även om jag skulle få som jag vill. Men då måste jag trycka på det jag ser som absolut viktigast i den här ligan, nämligen att den verkar:
*Intresseskapande
...i länder som idag saknar den där starka hockeykulturen, jag ser helt enkelt inte att hockeyeuropa av idag är tillräckligt stort för att kunna bära de krav som ställs av sponsorer och TV-bolag med avsikt att nå paneuropeiska mål...men det är ju helt & hållet min tolkning.
(Om man nu skulle återknyta till att det här är en VM-gästbok så måste ju mitt resonemang leda till att jag är helt och hållet: FÖR den nuvarande utformningen av VM med 16 lag, där "blåbären" får chans att mäta sina krafter - och viktigast av allt, visa upp sig för hemmapubliken. Tydligen hade Japans bragdmatch mot Tjeckien i någon omfattning visas på rikstäckande TV hemma i Nippon.)
Det svensk-finska förslaget låter ju dock onekligen genomtänkt, men för mig som puritan blir det ändå nej, nej, nej -så långt som det bara är möjligt. :-)
Jo´rå, visst bygger jag väl till viss del mina förhoppningar på osäkra faktorer, men jag har vissa tvivel angående hur pass attraktiv en renodlad gränsöverskridande liga är för en europeisk publik. I det långa loppet måste väl frågan ställas om inte ansträngningar för att få sådana ligor till stånd egentligen beror på att man desperat försöker finansiera sina frikostiga satsningar, mer än att det handlar om ett genuint intresse från publiken?
Sen får man ju "hoppas" att den kollapsade tv-rättighetsmarknaden sätter vissa käppar i hjulet för herrar Anschutz/Harkkimo, rimligen torde en liga med tyngdpunkt i Tyskland/Schweiz ha väckt rejält intresse hos kraschade Kirch-gruppe, nu ser väl den marknaden ganska sänkt ut. Frågan är väl om marknaden helt och hållet byggde på felaktiga värderingar eller om detta bara är en tillfällig nedgång och nya aktörer dyker upp?
Att lagen som spelade i EHL var, och skulle väl komma att vara, brandskattade är ett stort problem även om jag skulle få som jag vill. Men då måste jag trycka på det jag ser som absolut viktigast i den här ligan, nämligen att den verkar:
*Intresseskapande
...i länder som idag saknar den där starka hockeykulturen, jag ser helt enkelt inte att hockeyeuropa av idag är tillräckligt stort för att kunna bära de krav som ställs av sponsorer och TV-bolag med avsikt att nå paneuropeiska mål...men det är ju helt & hållet min tolkning.
(Om man nu skulle återknyta till att det här är en VM-gästbok så måste ju mitt resonemang leda till att jag är helt och hållet: FÖR den nuvarande utformningen av VM med 16 lag, där "blåbären" får chans att mäta sina krafter - och viktigast av allt, visa upp sig för hemmapubliken. Tydligen hade Japans bragdmatch mot Tjeckien i någon omfattning visas på rikstäckande TV hemma i Nippon.)
Det svensk-finska förslaget låter ju dock onekligen genomtänkt, men för mig som puritan blir det ändå nej, nej, nej -så långt som det bara är möjligt. :-)