I mitt eget fall står det en sak i myndigheternas register medan jag själv har valt en alternativ stavning. Eller rättare sagt, min far valde en alternativ stavning på 50-talet, men brydde sig inte om att registrera nymodigheten.
Jag anser att jag vet bäst hur mitt namn stavas, och tycker att myndigheter och liknande har en andrahandsuppfattning om vad jag heter. Skulle sedan en random privatperson ge mig ytterligare varianter på hur han/hon tycker att jag ska stava mitt namn, måste jag vänligen men bestämt hävda att "hörru, nu har du fet-fel."
--------------------------------------- Din pappa Erik Gretzky kom på 50-talet fram till att sparade bläck genom att heta Gresky i efternamn, så han tog sig den friheten. Myndigheterna blev aldrig informerade, eftersom på 50-talet var världen mindre myndighetsifierad än vad den är nu.
Erik Gresky blev sedan pappa till lille Wayne, som växte upp ovetande om att man faktiskt kunde heta Gretzky. Men allteftersom den lilla parveln växte sig äldre blev det mer uppenbart att myndigheterna hade en annan uppfattning om vad pojken hette. "Fanken, blir ju förväxlad hela tiden med den där Hokki-spelaren ju!" var ett mantra som mässades i pojkrummet på kvällarna, till sorg för en tårögd mamma Gresky.
Så blev pojken till man, allt medan myndigheterna fortsatte sin ström av namntrakasserier. Wayne tog dock detta med jämnmod, trots att varje gång det kom ett fönsterkuvert i posten blev det till ett litet sting i hjärtat.
Men så plötsligt en dag dyker det upp en lång och mager yngling vid ett övergångsställe, och påkallar uppmärksamhet: "Hörru, du där! Vain Gräskey!" "Vem? Jag? Jag heter Wayne!" "Nej du. Från och med nu heter du Vain Gräskey. Jag har svarat så i en tävling på Vetgirig, och det är så nära - bara lite bokstäver här och där - att jag fick rätt på det."
"Jahapp," svarade Vain, "det är bara till att acceptera, förstår jag."
Om jag får kommentera fallet med Anders Blomqvist så kan jag nog anse att man bör få rätt för både Blomkvist, Blomquist och Blomqvist. Jag är fullt medveten om att Anders själv har en specifik stavning men i just det här fallet bör man nog få rätt för alla varianterna. Jag tillhör själv de mest nitiska vad gäller stavning på VG men det finns så många stavningsvarianter (och då menar jag "normala" varianter) av vissa efternamn att det i stort sett är omöjligt att hålla isär alla. Iaf hade jag inte tyckt det känts riktigt bra att vinna t ex en duell med 6-5 och den avgörande frågan varit ett q eller k i Blomqvist. Andra liknande fall där jag faktiskt anser att man bör få rätt för en felstavning är t ex Dag Hammarskjöld (även Hammarsköld bör funka) eller det vanliga "ett eller två s i efternamnet" där jag inte skulle vilja vinna en match på att motståndaren skriver Harry Martinsson och får fel.
· · 
· 
Wayne Gresky:
I mitt eget fall står det en sak i myndigheternas register medan jag själv har valt en alternativ stavning. Eller rättare sagt, min far valde en alternativ stavning på 50-talet, men brydde sig inte om att registrera nymodigheten.
Jag anser att jag vet bäst hur mitt namn stavas, och tycker att myndigheter och liknande har en andrahandsuppfattning om vad jag heter. Skulle sedan en random privatperson ge mig ytterligare varianter på hur han/hon tycker att jag ska stava mitt namn, måste jag vänligen men bestämt hävda att "hörru, nu har du fet-fel."
---------------------------------------
Din pappa Erik Gretzky kom på 50-talet fram till att sparade bläck genom att heta Gresky i efternamn, så han tog sig den friheten. Myndigheterna blev aldrig informerade, eftersom på 50-talet var världen mindre myndighetsifierad än vad den är nu.
Erik Gresky blev sedan pappa till lille Wayne, som växte upp ovetande om att man faktiskt kunde heta Gretzky. Men allteftersom den lilla parveln växte sig äldre blev det mer uppenbart att myndigheterna hade en annan uppfattning om vad pojken hette.
"Fanken, blir ju förväxlad hela tiden med den där Hokki-spelaren ju!" var ett mantra som mässades i pojkrummet på kvällarna, till sorg för en tårögd mamma Gresky.
Så blev pojken till man, allt medan myndigheterna fortsatte sin ström av namntrakasserier. Wayne tog dock detta med jämnmod, trots att varje gång det kom ett fönsterkuvert i posten blev det till ett litet sting i hjärtat.
Men så plötsligt en dag dyker det upp en lång och mager yngling vid ett övergångsställe, och påkallar uppmärksamhet:
"Hörru, du där! Vain Gräskey!"
"Vem? Jag? Jag heter Wayne!"
"Nej du. Från och med nu heter du Vain Gräskey. Jag har svarat så i en tävling på Vetgirig, och det är så nära - bara lite bokstäver här och där - att jag fick rätt på det."
"Jahapp," svarade Vain, "det är bara till att acceptera, förstår jag."