Café

spud: Svaret är naturligtvis både och. Straffet är ett sätt att rehabilitera brottslingen, något som avskräcker folk från att begå brott samt ett sätt för de drabbade att känna att de får någon form av hämnd utan att öga för öga, tand för tand utövas.

Wayne Gresky:

Det viktigaste syftet med ett straff är att förhindra den straffade från att gå nya brott, det som så fint kallas individualpreventionen. Detta gäller givetvis främst återfallsförbrytare men det är enbart där man bör göra någon markant höjning av strafflängden. Jag gillar grunden i Kaliforniens three-strikes lagstiftning. Även om antalet brott är för få och att man inte tar hänsyn till typen av brott.

Att höja strafflängden för alla typer av förbrytare kommer, som spud säger bara innebära att personer som en gång straffats kommer ha mycket svårare att ta sig tillbaka till ett normalt liv och därmed kosta samhället stora summor.

Dessutom så har strafflängden en väldigt marginell betydelse, det är sannolikheten att åka fast som är avgörande. Se bara på katastrofen med sexköpslagen, prostitutionen har ökat samtidigt som de prostituerade är tvungna att ta större risker. Men så går det när man använder lagarna som moraliska pekpinnar...

Wayne Gresky: Men då anhöriga uttalat att de aldrig kommer bli nöjda med längden av frihetsberövande, ska man då försöka gå dem till mötes.
Eller ska man försöka rädda/hjälpa framtiden för 2 ungdomar? Har inte nog med ungdomars liv förstörts i detta ärende?
Jag förstår ärligt talat inte varför någon skulle må bättre av att denna kille som både insett det sjuka, visat stor ånger och utan omsvep erkänt vad som inträffat ska ha suttit inne 1/5 av hans liv när han kommer ut om det hade räckt med 1/10.