Café

Wayne Gresky: Men då anhöriga uttalat att de aldrig kommer bli nöjda med längden av frihetsberövande, ska man då försöka gå dem till mötes.
Eller ska man försöka rädda/hjälpa framtiden för 2 ungdomar? Har inte nog med ungdomars liv förstörts i detta ärende?
Jag förstår ärligt talat inte varför någon skulle må bättre av att denna kille som både insett det sjuka, visat stor ånger och utan omsvep erkänt vad som inträffat ska ha suttit inne 1/5 av hans liv när han kommer ut om det hade räckt med 1/10.

spud: Lagar och strafflängd utgår från vilka skada som åsamkas, förövarnas behov av rehabilitering och detta ska jämkas med det allmänna rättsmedvetandet, alltså inte de anhörigas rättsmedvetande och hämndbegår. En näst intill omöjlig balansgång, då behovet av vård alltid kommer vara större än "det allmänna rättsmedvetandets" krav på hårdare straff (ofta uttryckt i någon slags form av ogenomtänkt pöbelmentalitet).