Café

NuMo:

Annars får du gärna ge ett exempel, på fall där Silbersky kullkastar mål, som föregåtts av gediget polisarbete och teknisk bevisning.

Däremot höjer han ribban i rättstaten Sverige, när han kan peka på undermåliga förundersökningar eller när det i stort är total avsaknad av teknisk bevisning. Det är han väldigt bra på.

Detta förstår jag egentligen inte varför man klandrar Silbersky. Är det inte någon/några andra som borde ha kritik först och främst?

Om vi tittar till verkligeheten, vad tror du då? Har Silbersky fått fler "skyldiga" friade än vad rättssamhället har låst in "skyldiga"?

Med detta i åtanke kan man ju undra vilka som egentligen är djävulens advokater. Vissa har väl till och med viljat belägga JK med munkavle...eller hur?

http://www.advokatsamfundet.se/templates/CommonPage_Advokaten.aspx?id=6989

Et tu Brute:

Han irriterar mig, den svagheten får man väl leva med.

Det är irriterande att han efter en "förlust" i olika mål beklagar sig i intervjuer, precis som om rättvisa inte skipats, trots att han uttömt hela sitt register av förmildrande omständigheter under rättegången.

Silbersky är väldigt mån om att föra tesen att även den mest förhärdlige brottsling har rättigheten till ett gott försvar. Jag håller med.

Men allt för ofta så beklagar Silbersky utfallet efter ett mål där just han själv varit försvarsadvokat, ungefär som att det just förekommit ett justitiemord, vilket får mig att ifrågasätta hans egna rättspatos.

Silbersky får mig att må illa eftersom han tar ett förlorat mål som en personlig förlust, i stället för att rättvisa just skipats och genomdrivits. Han är enlig mig därför inkonsekvent i vad rättvisa är och vad han har för roll i rättssystemet.


Jag vill hör honom säga. "Min klient fick livstid. Det måste alltså vara rättvist med tanke på att jag försvarade honom."