Café

Et tu Brute:

Han irriterar mig, den svagheten får man väl leva med.

Det är irriterande att han efter en "förlust" i olika mål beklagar sig i intervjuer, precis som om rättvisa inte skipats, trots att han uttömt hela sitt register av förmildrande omständigheter under rättegången.

Silbersky är väldigt mån om att föra tesen att även den mest förhärdlige brottsling har rättigheten till ett gott försvar. Jag håller med.

Men allt för ofta så beklagar Silbersky utfallet efter ett mål där just han själv varit försvarsadvokat, ungefär som att det just förekommit ett justitiemord, vilket får mig att ifrågasätta hans egna rättspatos.

Silbersky får mig att må illa eftersom han tar ett förlorat mål som en personlig förlust, i stället för att rättvisa just skipats och genomdrivits. Han är enlig mig därför inkonsekvent i vad rättvisa är och vad han har för roll i rättssystemet.


Jag vill hör honom säga. "Min klient fick livstid. Det måste alltså vara rättvist med tanke på att jag försvarade honom."

NuMo: "Silbersky får mig att må illa eftersom han tar ett förlorat mål som en personlig förlust, i stället för att rättvisa just skipats och genomdrivits. Han är enlig mig därför inkonsekvent i vad rättvisa är och vad han har för roll i rättssystemet."

Frågan är väl om rättvisa verkligen skipats bara för att rätten kommit fram till en viss straffpåföljd?
Du kan ALDRIG vara säker på att rättvisa skipats eftersom alla mål i princip är en bedömningsfråga där bevis och indicier ligger till grund.
Och då är det kanske inte så konstigt att en advokat blir sur när han inte får gehör för det han själv anser vara det mest rättvisa straffet.
I övrigt tycker jag att Silbersky är en lysande advokat som jag skulle anlita alla dar i veckan om det nu skulle behövas..

NuMo: Uttalanden av den typ som du tar upp från Silbersky tror jag att du skulle få höra från 9 brottmålsadvokater av 10, om de bara fick möjlighet att göra sig hörda lika mycket som Silbersky. Han må i och för sig vara lite överteatralisk och det blir lite komiskt när det i ALLA hans mål förekommer "ooounder mina mer än 40 år som advokat har jag aaaaaaldrig.....".

Men mycket av det som sägs i "kommentera domen" får man nog se som anpassat till just den situationen, och försvararrollen i största allmänhet. Jag är övertygad om att det är - och att det måste vara - ett spel i många fall. Advokaten måste ju ha klientens förtroende i alla lägen, vilken klient den än har. Att man sedan kan tycka att advokatrollen som sådan skulle kännas lite skum har jag all förståelse för:-)

NuMo:

OK, det är väl helt rationellt av dig att både skriva och tycka som du gör. Silberskys personlighet är inget som tilltalar mig heller.

Däremot tar det mig emot, när Silbersky, Henning Penning och numera även Peter Ahltin, få klä skott för ett mer eller mindre misslyckat rättssamhälle, i allmänhetens ögon.

Aldrig någonsin riktas kritik mot själva lagskrivaren. Jag menar hur många gånger har inte Lindome-målet gått i repris? Det kan ju knappast vara Silberskys fel att han kan läsa lagen?

När får polisen och förundersökningarna ta emot lika mycket kritik och avsky som ovanstående advokater får leva med? Mig veterligen är det väl bara i förundersökningen kring Palme-mordet, som polisens tillkortakommanden och inkompetens har blottlagts för svenska folket.

Sedan finns det en uppsjö av fall de senaste 20 åren, där det blivit resning och friande dom. Ingen ställer sig då frågan. Hur fan gick det här till och hur såg förundersökningen ut?

Att det här dessutom är oerhört känsligt, framgår ju av Göran Lambertz rapport som jag länkade till i mitt förra inlägg. Det är ju dessa omständigheter som gör Sjöström, Althin och Silbersky till the good guys.....äh, bad boys...