Café

NuMo:

OK, det är väl helt rationellt av dig att både skriva och tycka som du gör. Silberskys personlighet är inget som tilltalar mig heller.

Däremot tar det mig emot, när Silbersky, Henning Penning och numera även Peter Ahltin, få klä skott för ett mer eller mindre misslyckat rättssamhälle, i allmänhetens ögon.

Aldrig någonsin riktas kritik mot själva lagskrivaren. Jag menar hur många gånger har inte Lindome-målet gått i repris? Det kan ju knappast vara Silberskys fel att han kan läsa lagen?

När får polisen och förundersökningarna ta emot lika mycket kritik och avsky som ovanstående advokater får leva med? Mig veterligen är det väl bara i förundersökningen kring Palme-mordet, som polisens tillkortakommanden och inkompetens har blottlagts för svenska folket.

Sedan finns det en uppsjö av fall de senaste 20 åren, där det blivit resning och friande dom. Ingen ställer sig då frågan. Hur fan gick det här till och hur såg förundersökningen ut?

Att det här dessutom är oerhört känsligt, framgår ju av Göran Lambertz rapport som jag länkade till i mitt förra inlägg. Det är ju dessa omständigheter som gör Sjöström, Althin och Silbersky till the good guys.....äh, bad boys...

Et tu brute: Jaha, är gubbjäveln på tapeten igen...

Mig tar det emot att Silbersky ständigt hyllas av paragrafryttare som anser att han är guds gåva till rättssystemet. Han begår ständigt övertramp mot god advokatsetik men konstigt nog så får han hållas. Fast det är ju klart, advokatsamfundet är väl tillsammans med byggsektorn de enda kvarvarande skråväsendena i Sverige som tillåts härja i det närmaste fritt.

Jag är lat och klipper ur en gammal diskusion:

Advokatens uppgift är att se till att klienten får rättvis rättegång och tillvarata klientens intressen. Advokaten får inte heller förvanska eller undertrycka bevis, men han behöver inte lägga fram bevis som är till sin klients nackdel.

Men kanske viktigast av allt, vilket Silbersky fullständigt har missat, får inte en advokat främja orätt.

Vi hade fallet med den ihjälsparkade tonåring på Kungsholmen.

Leif Silbersky ville att hans klient skulle frikänns helt. För Silbersky var det "solklart" att gärningen inte kan rubriceras som mord, enligt Svenska Dagbladet. Han företrädde en 16-åring som fälldes för själva dödsmisshandeln. Pojken var den ende som erkänt en spark mot offret. I både Hov- och tingsrätten hävdade Silbersky nödvärn.

Nödvärn?! Tre fyra personer slår och sparkar ihjäl en person, den Silbersky försvarar erkänner att han varit med och sparkat och Sliskbersky hävdar nödvärn. Snacka om att främja orätt.

Et tu Brute: Det var ju dumt av mig att som bisats inkludera Silbersky i mitt bidrag till de här tråden, just den här gången.

Jag ville egentligen ironisera över lagskrivaren, precis som du efterlyser.

Livstidsstraffet för de som förstörde denna kvinnas liv såtillvida att de förstörde hennes vackra anlete kändes för spontant som "rätta takter".

Om man vill vara cynisk, vilket jag vill, så skulle man kunna gå in till Silbersky och rådfråga honom efter rekommendationer till hur man skall göra största möjlig lidande till minsta möjliga pris. Hur skall man få de största rabatterna.

Man så skulle man kunna säga att det inte är förbjudet att förstör någons liv genom att hälla syra i ansiktet och våldta henne brutalt. Det är i Sverige ok. om man är villig att betala priset och med en bra försvarsadvokat så kan man dessutom räkna in rabatterna.

Har man tur så kan man dessutom få höra försvarsadvokaten underhålla med dikten "Att döda ett barn" (Som handlar om en olycka.) dessutom.

Kombinationen kulturutövning och försvarsshow i tre akter till kraftigt rabatterat pris är det bara ett fåtal lyckliga som erbjuds i vanliga fall.