Café

scim: Jag träffar väldigt många personalera och andra personer som sköter anställningar, i stort sett ingen ser LAS som ett problem, utan det är bara som i artikeln du hänsvisar till bara politker och andra människor som representerar intresse organisationer som stör sig på detta. Det vill säga folk som knappast suttit med LAS som verktyg i sådana här situationer. Den stelhet som LAS ger är ett mindre problem än de fördelar som är kopplat till den.

LAS är en trygghet både för företag och anställda då det reglerar hur man ska gå till väga. Samt att den syftar till att hjälpa den som är svagast i parten.

Och jag förstår inte vad du menar med att företag inte får teckna avtal som dem vill? Är det återanställningsregeln du syftar på då?

Och jag vet inte riktigt om du menar vad du säger när du menar att USA är ett föregångsland när det kommer till anställnings avtal. Där om någonstnas drar sig företag att ge folk en riktig anställning vilket knappast är särskillt produktivt.

spud:

Om nu LAS är en sådan oerhörd win-win för både företag och anställda så förstår jag inte syftet med lagstiftningen, för isåfall skulle man ju teckna sådana avtal oavsett.

Min bror och hans fru är legitimerade arbetsterapeuter och de möter ofta personer som blivit avskedade till förmån för mindre kompetenta med längre anställningstid, ett inbyggt problem med LAS som jag inte tror du kan ifrågasätta.

Om man har ett tvingande avtal (LAS) så inskränker det på parternas möjlighet att sluta egna avtal, där man har andra villkor för uppsägning.

Grundfrågan för mig här är frihet. Skulle jag driva ett företag skulle jag vara väldigt frustrerad om jag inte fick välja min arbetskraft själv. Med lagar som LAS skulle jag vara tvungen att väga varje anställning på guldvåg. Nu är jag ingen arbetsgivare, jag är en arbetstagare och som arbetstagare skulle jag bli väldigt frustrerad om jag skulle vara tvungen att lämna mitt arbete till fördel för någon med mindre kompetens, vilket skulle vara en förlust både för mig och företaget.

I grund och botten ser jag LAS som omoralisk, något som belönar potentiell inkompetens framför kompetens. Dessutom borde personer med längre anställningstid just tack vare sin längre anställningstid besitta en erfarenhet som är till fördel vid uppsägningar. Ja, kanske inte när man har lagar som LAS då, som inte ger personer som varit anställda längre något incitament att vidareutveckla sin kompetens och sitt värde för företaget.

Jag har ingen aning om hur anställningsavtalen ser ut i USA, please enlighten me.

Jag vet inte om du läste artikeln jag länkade till i förra inlägget, men jag kan ju citera en del åt dig:

"En opinionsmätning av Novus Opinion, som presenterades i juli, visade dessutom att 70 procent av de unga (15-24 års ålder) och 50 procent av de äldre (25-74) ansåg att "de anställda som gör mest nytta för företaget" ska få stanna vid neddragningar, inte de med längst anställningstid."

spud: Efter några glas rött så orkar jag inte gå in på eran debatt alltför djupt. Jag anser att den lagen är lite korkad och föråldrad, iaf inom min bransch. Inom byggbranschen så kan planeringen vara väldigt svår, det kan svänga från dag till dag. Äldre inom min bransch har en uppsägningstid på 4 månader(6 mån i många andra branscher). Det innebär att arbetsgivarna är rädda för att anställa någon kompetent hantverkare över 45 år just över att dom kan inte se hur marknaden ser ut om 3-4 månader. Det innebär att många kompetenta människor står arbetslös pga LAS. I min bransch så borde det vara 1 månad uppsägning oavsett ålder. Det skulle nog gynna arbetsmarknaden.