Café

spud:

Om nu LAS är en sådan oerhörd win-win för både företag och anställda så förstår jag inte syftet med lagstiftningen, för isåfall skulle man ju teckna sådana avtal oavsett.

Min bror och hans fru är legitimerade arbetsterapeuter och de möter ofta personer som blivit avskedade till förmån för mindre kompetenta med längre anställningstid, ett inbyggt problem med LAS som jag inte tror du kan ifrågasätta.

Om man har ett tvingande avtal (LAS) så inskränker det på parternas möjlighet att sluta egna avtal, där man har andra villkor för uppsägning.

Grundfrågan för mig här är frihet. Skulle jag driva ett företag skulle jag vara väldigt frustrerad om jag inte fick välja min arbetskraft själv. Med lagar som LAS skulle jag vara tvungen att väga varje anställning på guldvåg. Nu är jag ingen arbetsgivare, jag är en arbetstagare och som arbetstagare skulle jag bli väldigt frustrerad om jag skulle vara tvungen att lämna mitt arbete till fördel för någon med mindre kompetens, vilket skulle vara en förlust både för mig och företaget.

I grund och botten ser jag LAS som omoralisk, något som belönar potentiell inkompetens framför kompetens. Dessutom borde personer med längre anställningstid just tack vare sin längre anställningstid besitta en erfarenhet som är till fördel vid uppsägningar. Ja, kanske inte när man har lagar som LAS då, som inte ger personer som varit anställda längre något incitament att vidareutveckla sin kompetens och sitt värde för företaget.

Jag har ingen aning om hur anställningsavtalen ser ut i USA, please enlighten me.

Jag vet inte om du läste artikeln jag länkade till i förra inlägget, men jag kan ju citera en del åt dig:

"En opinionsmätning av Novus Opinion, som presenterades i juli, visade dessutom att 70 procent av de unga (15-24 års ålder) och 50 procent av de äldre (25-74) ansåg att "de anställda som gör mest nytta för företaget" ska få stanna vid neddragningar, inte de med längst anställningstid."

scim: Det du säger är exakt vad som irriterar mig med LAS.

Ett företag skulle aldrig sparka en person som är framåt och villig att lära sig, samtidigt som han fått några års erfarenhet. I dagsläget är de dock tvugna till detta, därför att en lat och ointresserad person har längre anställningstid.

Det finns i dagsläget väldigt många 40-talister med långa anställningar på företag, som lutat sig bakåt och ser fram emot pensionen. Dessa personer blir mer och mer en belastning för företagen, då man inte kan säga upp dem, samtidigt som de inte hänger med i den utveckling som sker på marknaden.

Som arbetsgivare, och för den delen arbetstagare, behåller jag hellre en ung och hungrig person på en position inom företaget istället för en med lång erfarenhet, men som inte är redo att ta tag i sitt arbete.

Skulle man, åtminstone till vissa delar, slopa LAS skulle kunskapsnivån på företag öka och drivna personer skulle snabbt göra sig mer eller mindre oumbärliga för företaget. Det är win-win.

scim:

Som egen företagare skulle jag vara väldigt irriterad över att inte kunna få ut 100% av mina arbetstagares kompetens.

Därför tycker jag att man tar bort de förslavande fasta avtalen när det gäller ingångslöner och lönestegring pga. ålder osv.

Inför lön efter prestation på arbetsmarknaden.

Det plus att man plockar bort LAS och övriga inskränkande belöningssystem för att vara lat, eller lågpresterande skulle verkligen skapa en dynamisk arbetsmarknad.

Frihet är bra för arbetsgivare.

Redigerad kommentar