Café

hellge:

Först och främst vill jag be om ursäkt om jag varit lite rabiat i min argumentation, det beror nog på över min frustration över att vi diskuterar olika saker.

Det jag försökt diskutera från början har varit hur företag som SAAB ska bedrivas, dvs utan statlig inblandning. Det gäller de flesta företag, inklusive de inom finansbranchen.

Det innebär inte att jag anser att miljöfrågan är oviktig, tvärtom är det ett av våra största problem. Jag har aldrig påstått att den österikiska skolan kan lösa miljöfrågan i synnerhet eller "tragedy of the commons" i allmänhet, det påstår mig veterligen ingen av den österikiska skolans grundare heller. Den österikiska skolan förklarar bara grunderna i hur priser sätts genom tillgång och efterfrågan, hur expansion av valuta och krediter påverkar ekonomin etc. Thats it.

Att människan av naturen är en nyttomaximerare kan vara ett problem i vissa frågor, t.ex. när det gäller common pool resources, men samtidigt en realitet som vi lever med. Hur man ska komma runt det har jag ingen aning om, men Ostrom menar att det är något som måste växa fram genom kommunikation bland verksamheterna i olika brancher, sällan genom central styrning. Hon har ju granskat ett antal bevattningssystem och fiskerier och iakttagit både lyckade och misslyckade exempel, och en tydlig gemensam nämnare hos de lyckade exemplen är just kommunikation.

Därmed har hon inte på någotvis löst problemet men åtminstone pekat i vilken riktning man bör gå för att lösa problemen. Som jag sa så är jag dock skeptisk att man kommer t.ex. minska koldioxidutsläppen nämnvärt innan oljan börjar sina, och det kan vara mycket snarare än vi tror.

När du säger att amerikanska kongressen pissar på omvärlden så är det ytterligare ett exempel på när central styrning misslyckas. Varför? Jag vet inte, men den bild jag har av amerikanska kongressen (och senaten) är att man är mer intresserad av att blidka kampanjsponsorer och lobbyister (same same) än sina väljare. Det gäller även Obama vars (rekordstora) kampanj till stora delar sponsrats av finansindustrin, vilket är väldigt tydligt när man ser hur hans stab ser ut och hur han valt att hantera finanskrisen.

Hur löser man dessa problem? Mer transparens och kortare (personliga) ämbetstider är några exempel jag kan komma på. Jag har väldigt svårt att tro att yrkespolitiker har någon större förmåga att förbättra vår värld till de bättre. Ju längre politiker är frånvarande från den verkliga världen de försöker styra, desto mindre sannolikt kommer de åstadkomma något positivt.

Sedan innebär inte kapitalism hjärtlöshet, jag ser mig själv som en empatisk människa som gillar att hjälpa andra men jag vill helst göra det av min egen fria vilja, inte genom höga skatter som ska passera genom labyrinter av byråkrater.