Olle:
Jag läste vad du skrev, och tolkade dig som om du var väldigt säker på att vi pratade en elvaåring. Precis som väldigt många andra i den här tråden.
Jag - precis som alla andra härinne, gissar jag - anser att man inte kan avvisa ett elva år gammalt barn, utan någon som helst backup vid avstigningsstationen, så det behövs inte diskuteras.
Inte med mig, i varje fall.
Jag försökte tidigare i tråden finna gränsen vid vilken ålder någonstans som det ansåga acceptabelt att avvisa någon utan biljett, och det enda svar jag fick var Wayne som tyckte att polis (vuxen utan biljett) eller sociala myndigheter (barn utan biljett) skulle ta emot.
Jättesnygg lösning i teorin, men ogörlig i praktiken. Det finns helt enkelt inte så mycket polis/socialpersonal tillgänglig, som kan stå standby vid varje station i landet, och rycka ut med mycket kort varsel. För tåget kan ju inte så och vänta vid stationen tio miuter, en halvtimme, två timmar på att mottagningskommiteén ska dyka upp..?
Det hör ju inte till ovanligheterna att någon uppdagas med att inte ha giltigt färdbevis.
Likväl som vi förmodligen är helt överens om hur en elvaåring ska avvisas/inte avvisas, likväl kan vi väl vara överens om att jag - en gubbe på 40+ med marginal - kan avvisas från ett tåg om jag saknar färdbevis, och inte vill lösa ett sådant. Min egen åsikt är att jag ska avvisas dessutom med en fet böteslapp, alternativt fotograferas/lämna DNA om jag inte vill legitimera mig.
Eller?
Och i så fall måste det finnas en gräns däremellan.
För det kan ju inte vara så att ibland ska böter utdelas tillsammans med avvisning, och ibland låter vi det bara gå, eftersom rådjursögonen är så bruna och ledsna på fripassageraren - allt baserat på kontrollantens godtycke.
Så,
Vid vilken ålder ska man göra si? Och vid vilken ålder ska man göra så?
Veckans hetaste skribenter
10.90
MOBILT
· 
· 
